Lärarutbildningen firar 100 år
Lärarutbildningen i Luleå firar 100 år. Nils-Erik Lindell, före detta lärarutbildare, minns seminarietiden. - Då kunde utbildarna stänga av olämpliga kandidater. Nästan varje år får jag julkort från en man som tackar för att jag stängde av honom.
- Intresset från föreläsarna har varit väldigt stort, så det finns något av intresse för alla, säger Johan Ingri som själv ska föreläsa om klimatforskning.
Ansvarar för utbildningen
SNL i sin tur ansvarar för lärarutbildningen på Luleå tekniska universitet. Nämnden vars uppgift är att förbättra utbildningen är vald av universitetet. Till hösten ska de bland annat diskutera hur lärarutbildningen ska profileras, redan nu finns planer på att bygga upp forskningsdelen.
- Antalet sökande till lärarutbildning minskar vilket det gjort under de senaste åren. Situationen är ovanlig då vi tidigare haft ett bra söktryck, en del i profileringen är att vi ska få fler sökande, säger Johan Ingri och poängterar att även arbetslösheten bland lärare är en av orsakerna till att antalet sökande minskar.
Stora förändringar
Lärarutbildningen i Luleå genomgår, precis som alla andra lärarutbildningar i Sverige, stora förändringar. Två som vet hur det var förr är pensionärerna Nils-Erik Lindell och Allan Bergström, båda medförfattare till jubileumsboken Lära till lärare i norr. Samtliga författare har under sina verksamma år bland annat varit lärarutbildare.
- 1907 startade folkskollärarseminariet i Luleå, först i provisoriska lokaler i centrala stan. 1910 flyttade vi in på Seminariet på Östermalm, där pågick utbildningen fram till 1987, säger Allan Bergström.
Nils-Erik Lindell minns 1987 som om det var i går. Flytten skulle gå till Porsön och universitetsområdet, själv tillhörde han falangen som inte var positiv utan hade föredragit att stanna kvar på Östermalm.
Delades upp på Porsön
- Lokalerna var bra och tillät ett socialt liv mellan lärare och studenter med gemensam matsal och lokaler i övrigt. Här på Porsön skulle vi delas upp i olika hus och i olika lokaler, säger Nils-Erik Lindell.
Protesterna hjälpte dock inte och flytten var ett faktum. Nils-Erik Lindell tillägger att även de som var positiva till att flytta blev besvikna då det utlovade samarbetet med de tekniska delarna inte blev av.
Betyg och meriter
Antagningarna till utbildningen på seminarietiden såg också annorlunda ut jämfört med dagsläget. Bland 300-350 sökande valdes 60-70 personer ut på betyg och andra meriter så som tidigare vikariat och arbete med ungdomar i olika föreningar. Därefter kallades de till en veckas ämnesprov. Speciellt inriktade lärarprov i berättande och skrivande ägde rum, de sökande höll lektion och lärarutbildarna bedömde. Av dessa valdes sedan 24 män och kvinnor ut, hälften var, till att få utbilda sig till lärare.
- De som sållades bort var totalt olämpliga som lärare och saknade egenskaper till att jobba med barn och ungdomar. Vi kunde se det direkt under inträdesproven, säger Nils-Erik Lindell.
Enbart betyg
Han minns också tiden då de började ta in studenterna till utbildningen enbart på betyg. På den tiden hade lärarutbildarna också möjligheten till att stänga av olämpliga kandidater. De flesta gick det att tala med så att de slutade självmant, men inte alla.
Tackar för avstängning
- Nästan varje år får jag julkort från en man som tackar för att jag stängde av honom. Han var jätteduktig på tentorna men värde-
lös med barnen då han vid undervisningen varken tittade på dem eller lyssnade till dem. Han var av den akademiska karaktären vilket inte fungerade med barn i årskurs fyra. I dag är han professor, säger Nils-Erik Lindell.
Så jobbar vi med nyheter