Styrelsen, ledarna och föräldragruppen för Vråken har skrivit brev till fritidsförvaltningen och listat en lång rad med problem med Tunahallen. Ett av de värsta är att folk över huvud taget inte kommer in i hallen. Det har varit stängt, låst och tillbommat när deltagarna i Boll och lek kommer på lördagsmorgnarna, till exempel.
– Det är barn mellan ett och fem år. Två lördagar i rad har de inte ens kommit in i hallen.
– Ungdomar som ska träna åker inte ens hem och äter efter skolan för att de går direkt till hallen för att kunna öppna åt sina kompisar och kunna vara säkra på att de ska komma in i hallen.
Ordföranden i föreningen, Alexandra Eriksson, suckar.
Theresa Palo är kassör i Vråken och hallansvarig. Hon håller med om att det stora problemet är tillgängligheten, att Vråkens idrottare kan stå utanför hallen och inte komma in.
Men det finns andra problem, rent farliga brister i hallen, såsom spikar och skruvar som står ut och kan rispa upp sår och den vassa skenan i golvet i mitten där en grabb fick ett djupt jack strax under knät när han ramlade.
I skrivelsen till kommunen listar Vråken lösa kablar som hänger från väggarna, elkopplingsdosor på trekvart, lösa golvsocklar, trasigt eluttag, gardiner som ramlat ner eller hänger på trekvart, läckande tak och mycket annat.
Kanske är det så att en del av problemen handlar om bristande information?
Patrik Zetterkvist på föreningsservice förklarar hur det borde fungera:
– De ska göra en felanmälan till kommunen.
Men när vi på Kuriren tillsammans med Zetterkvist tittar på kommunens hemsida, så är det verkligen inte lätt att se var Vråken ska göra sina felanmälningar. Felanmälan på hemsidan rör gator och vägar, parkeringsautomater och liknande. Men Patrik Zetterkvist berättar att alla felanmälningar kommer till samma ställe och sedan fördelas.
Kuriren: De trasiga näten till korgarna, det kan ni ordna då?
– Ja, bara vi får en felanmälan, så...
Men hos Vråken har man nästan givit upp felanmälandet.
– Vi hamnar bara hos SOS alarm som säger att dom kan inte göra något, suckar Theresa Palo.