Det tar ungefär två minuter innan vi blir erbjudna färsk sik av en stugägare på Rödkallen.
Jodå, det blir bra fångst i näten just nu.
Nere vid Rödkallenbornas egen hamn sitter Martin Sundvall och rensar nattens fångst. 20 sikar och en tio kilo strömming.
– Det var en så vacker kväll i går så jag åkte och la ut nät. Det var första gången ungarna var med så det var roligt, säger han.
I dag fileas siken, en del ska ätas direkt och det andra fryses in. Siken funkar bra om man exempelvis vill göra fisktacos senare.
Det finns gott om fisk just nu men det är konkurrens om firrarna. Sälen, den omdebatterade, är ständigt närvarande.
– Man får försöka lura sälen, hur man nu ska göra det. Jag låg kvar en stund vid näten och kollade, ser man nåt sälhuvud sticka upp är det lika bra att ta upp näten, de trasas bara sönder annars, säger Martin Sundvall.
Det är en helt fantastisk dag i yttre skärgården. Visst, det är ljuvligt sommarväder över hela Norrbotten men när det blir sådana här varma dagar med bara svaga vindar så är det något alldeles extra att befinna sig på en ö så långt ut i skärgården som det går att komma.
Skärgårdsblommorna blommar i alla dess färger, måsarna skriker, det röks fisk och grillas lite här och där och i hamnen leker barnen med några småbåtar.
Det är Saltkråkanfeeling över Rödkallen denna dag.
Där det knappt går att ladda mobilbatterierna så laddas batterierna som bäst.
Nu för tiden så är det inte så många turister som hittar hit. Hamnen, Rödkallens sorgebarn, är i för dåligt skick för att turbåten ska kunna lägga till. Fastighetsverket har ansvaret och frågan är nu vad som händer.
– Det är riva eller fixa till den som gäller. Men det kostar pengar. Det finns risk att man river den, säger Mats Jakobsson som har sin stuga inte långt från hamnen.
Han har inget emot att en turbåt skulle lägga till eller att besökare med egna båtar skulle ha en vettig hamn.
– Det tycker jag bara hade varit bra. Det handlar ju inte om någon massturism utan folk som vill få en upplevelse här ute. Jag tycker det är lite synd, säger han.
Lite längre upp på ön sitter Margareta Sundvall, Maria Sundvall, Petrus Sundvall och hunden Sally och solar. Precis som flera andra på ön så har släkten en ganska lång historia på ön. Visst är det varmt i dag men Margareta Sundvall har varit med förut. Och har hon inte varit med så har hon hört hur det var förr.
– 50-talet pratas det om. Då ska det ha varit varma somrar. Och på 70-talet var det flera somrar i rad som det var riktigt hett, säger hon.
En vanlig fråga som hon får är vad man egentligen roar sig med på en ö längst ute i skärgården. Rödkallen ligger ganska långt från närmaste ö och den som får för sig att ge sig ännu längre ut landar i Finland till slut.
Så – vad gör man?
– Vi gör samma saker som hemma. Lagar mat, underhåller huset, fiskar, åker båt och badar, säger Margareta Sundvall.
Den gamla fyren byggdes 1872 och är en Heidenstamfyr. Fyren består av ett rör av järn som stagas upp av kryssbalkar och vajrar. Fyren är riktigt fin och pryder verkligen sin plats på Rödkallen. En varm dag som denna så blir det riktigt hett högst uppe i fyren men den är väl värd ett besök för den som besöker Rödkallen.
På väg upp mot den gamla fyren möter vi Anders Hedström som njuter av de fina dagarna i fulla drag.
– Ja, det är helt otroligt. Man tror knappt det är sant, säger han.
Men sant är det. Och det ser ut att fortsätta ett tag till i alla fall om vi ska tro SMHI.
Vi njuter vidare ett tag till.