Lång väntan på rätt vård för ung

- Varje dag är en kamp!  Det säger Lena, mamma till 22-åriga Eva. Sedan tidiga tonåren har dottern dragits med sociala fobier och depressioner som sedan utmynnat i ett narkotikamissbruk. Lena för en ojämn kamp för sitt barn, som har en så kallad dubbeldiagnos, men är nu starkt kritisk till socialtjänstens handläggning av situationen. - Dåligt bemötande, bristfällig utredning och orimligt lång väntan på rätt vård, säger Lena.

PSYKISKA PROBLEM. Allmänt anses att personer med dubbeldiagnoser ofta har mycket svårt att få sina behov tillgodosedda eftersom bristen på bra samarbete mellan olika vårdinstanser inte fungerar så bra.

PSYKISKA PROBLEM. Allmänt anses att personer med dubbeldiagnoser ofta har mycket svårt att få sina behov tillgodosedda eftersom bristen på bra samarbete mellan olika vårdinstanser inte fungerar så bra.

Foto: Andreas Wälitalo

LULEÅ2008-08-23 06:00
Hon reagerar starkt på att dottern, som själv önskar hjälp och lever ett annars välordnat liv med sin mamma, erbjudits plats på behandlingshemmet Öberga i Älvsbyn. Ett hem för tunga missbrukare, bedömer Lena.- Hur man bemöts är ju så otroligt viktigt för vårdresultatet säger Lena. Och Eva, som har en dubbeldiagnos, alltså både psykiskt sjuk samt missbrukare, skulle inte passa in på Öberga med sina problem. På Öberga har man inte tillsyn hela veckan och den kontinuiteten behöver Eva som inte kan lämnas ensam, säger Lena.Skendemokrati
Hon tycker att de handläggare som haft hand om hennes dotter inte bemödat sig att ordna en för dotterns problem skräddarsydd vård.- Vi har för socialnämnden föreslagit en rad andra vårdinrättningar som vi anser passar bättre men vi anvisas Öberga. Jag har till och med varit med på socialnämnden och haft med mig en psykolog som jag själv anlitat och bekostat vilken förklarat för nämnden att det vore psykiskt skadligt för Eva att vårdas på Öberga. Det har man inte lyssnat på. Och man låter en tjänsteman ta beslut i ärendet säger Lena. Hon tycker det handlar om skendemokrati.- Vad behöver vi en socialnämnd till med politiskt valda om det ändå är tjänstemännen som bestämmer, säger Lena.Hon misstänker att det dels handlar om brist på kunskap och engagemang inom den kommunala psykvården men också kostnader som inte kommunen vill ta.Dottern som använt olika former av narkotika remitterades hösten 2007 av primärvårdsläkare till närpsykiatriska enheten i Luleå. Det tog sju månader innan hon fick en kallelse. Under den tiden hann hon försöka ta sitt liv. Nu i juni har hon haft en placering på ett behandlingshem söderut.Överklagar
- Men det fungerade inte så hon avbröt denna vistelse. Vi ansökte då om en ny placering men blev föreslagna Öberga. Nu överklagar vi beslutet till länsrätten, säger Lena. Hon är beredd att betala vården själv om inte dottern får den vård hon behöver och i rimlig tid innan hon riskerar att gå under.- Ja i så fall får jag ta ett lån. Men då ska man veta att ett halvår på en vårdinrättning kan kosta uppemot 400.000 kronor. Ska jag verkligen behöva göra det, undrar Lena. Hon själv är hårt tyngd av problemet.- Jag har tur som har en mycket förstående arbetsgivare som låtit mig arbeta halvtid och ta mycket ledigt för att stötta min dotter. Men det är så väldigt tungt och sådana här problem är så skuldbelagda - något som inte en del av bemötandet inom den kommunala psykvården gör lättare, säger Lena.Hon har bland annat anmält den socialsekreterare som gjort utredningen på dottern för tjänstefel.Otidsenligt
- Den var hafsigt och slafsigt utförd med massor av sakfel, säger Lena. - Jag upplever att man här uppe inte har hängt med i utvecklingen av psykvården. Folk man talar med söderut säger att norr om Gävle har tiden stått still, det är rena 1940-talsstuket här, säger Lena.Rätt vård och snabb behandling av ärendet. Det är Lenas och Evas önskan. Men de upplever att det mal sakta inom socialtjänsten.- Varje dag är en alltför lång väntan när det handlar om en ung människa som kan bli frisk, ett kapital att spara om något, menar Lena.Hon är mycket rädd att något allvarligt hinner hända med Eva innan insatserna äntligen sätts in, och på det sätt som mamma och dotter önskar.Kompetent handläggning
Ralf Nilsson är sektionschef för området missbrukare och psykiskt funktionshindrade på Luleå kommuns socialförvaltning Han har också varit inkopplad i fallet Eva. När Kuriren kontaktar honom för en kommentar förklarar han att han inte får uttala sig i det enskilda fallet men han ställer upp och svarar generellt på den kritik som Lena framfört.- Vi skräddarsyr alltid vården för den det gäller. Metodfrågan är omfattande och där ingår också ofta tidsaspekten, förklarar Ralf Nilsson. -Att det tar tid att få en placering kan vara nödvändigt för att handläggaren ska få en bra bild av den vårdbehövande, om det nu förstås inte handlar om ett extremt skarpt läge. När det gäller missbruk fattar vi ibland för personen negativa beslut men vi har en hög kompetens. Vi följer med i utvecklingen och har erfarenhet. Jag tycker vi har ett bra bemötande och inga orimliga väntetider, säger Ralf Nilsson.När det gäller vilken vårdinrättning man utser så har inte den geografiska placeringen någon roll att spela när det gäller kostnaden.- Nej, vi skickar folk över hela landet till olika vårdinrättningar i statlig, kommunal och privat regi. När det gäller valfriheten för den som behöver vård samt dess anhöriga, var vården ska ges, får man naturligtvis ha synpunkter men att en adekvat bedömning utifrån läget behövs, man chansar inte, menar Nilsson.- Man får ingen bra beskrivning genom att titta på objekt på internet säger Ralf Nilsson.Fotnot: Lena och Eva är fingerade namn eftersom de vill vara anonyma.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om