Lång väntan på årets isdjur

I år kommer Luleå kommun och deras skickliga isdjursmakare Hans Englund med arbetskamrater att lyfta in det 27:e isdjuret i parken. En imponerande lång kavalkad av det ena mera spektakulärt än det andra. Förra upplagan bröt sviten av vilda djur ur länets fauna. En präktig husgris trynade då i parken.
Vad det blir denna gång är förstås lika höljt i dunkel som tidigare. Kuriren har försökt att klämma både Hans Englund och kommunens nya arbetsledare Emelie Isaksson på uppgifter.
– Det blir ett vilt djur men det tar nog ett par veckor in­nan vi kan få ut det, det måste bli kallare, säger Englund.
Kollegan Emelie säger såpass mycket som att ”det blir ett djur som det har talats om under året”.
Något som får frågetecknen att genast rada upp sig. Och på Kurirens redaktion blev det en lätt vadslagning om vilket djur som kan avses.
Gilla alla djuren
”Mårdhunden” hojtade någon. Undertecknad föreslog nötväcka medan nyhetschefen Malin glittrade segervisst med ögonen och serverade svaret ”facebook-djuret förstås”!
– Hmm facebook ... vaddå, undrade hennes kamrater lite yrvaket men förstod snart att det var den inte så vanliga tretåiga hackspetten som avsågs. En art som håller till i området där det väldiga facebook-bygget tar form.
Nåja, vad den duktiga isdjurspersonalen än håller på att bygga ute i Björsbyn så kan vi kanske i alla fall komma överens om att vi kommer att ”gilla” skapelsen, oavsett om det handlar om ”facebook-djur” eller något annat.
Inte först
Kanske trodde du att isskulpturer är Luleås alldeles eget exklusiva påhitt. Men så är det inte. För konsulterar man historien – både i Luleå och övriga Sverige så finns det faktiskt flera föregångare.
Om man går tillbaka till 1891 fanns det i Luleå en tapetserare vid namn Karl- Emil Björkman.
På urmakare Carl-Jakob Dickmans gård, där Smedjan ligger i dag, uppförde Björkman två år i rad snöskulpturer.
Bakom skulpturerna stod föreningen Luleå Myror som i annonser meddelade att statyn tillkommit för att samla in pengar till mat åt fattiga barn.
Den första skulpturen uppförd i februari 1891 föreställde konung Karl den XV till häst.  Året efter i mars hette skulpturen Änglavakten med just en ängel som vakar över små barn.
Även i Stockholm utfördes statyer i snö och is. Det var bildhuggare Carl Johan Dyfverman som med denna förgängliga konst skulle bli mest känd för sin samtid: Vintern 1888 var en av de hårdaste i Stockholms historia och nöden var stor.
Dyfverman skulpterade Barmhärtigheten. Fram till 1891 skapade han dessa verk som drog in stora summor till välgörenhet.