Det är en häftig söndag i slutet av november och 49 åkare är på fötterna i Luleås inre skärgård.
Innan färden är slut kan solen ses gå ner och 2,5 mil kommer slutligen att ha avverkats.
– Tjusningen är naturupplevelsen och att få uppleva solens ljus även under de mörkaste månaderna av året. Det är också en bra social gemenskap, vi fikar och har oss, beskriver Kari Jämsä.
Han är ordförande i Luleå långfärdsskridskoklubb, där antalet medlemmar varierar efter isen, ju bättre förhållanden desto fler.
– I år har det börjat riktigt bra men de två senaste säsongerna har varit dåliga, säger Kari Jämsä om isförhållandena kring Luleå. Antalet åkare i klubben är nu ungefär 100, som mest har de varit nästan det dubbla.
Stadstrafik
En färd på långfärdsskridskor kan i medvind vara rena hastighetsöverträdelsen, om ni förstår, det kan handla om över 50 km i timmen, enligt Kari Jämsä.
Det finns åkare på så pass oisvänliga trakter som Skåne och Göteborg. Flest åkare i landet finns i Mälardalen, uppger han. Där finns en långlivad och över 100 år gammal klubb med det stolta namnet Stockholms skridskoseglarklubb.
Vintern är i detta fall bättre för åkare på mitten av landet, för i Norrbotten sätter snön käppar i hjulet och ju längre säsongen går desto längre ut mot havet behöver åkarna ta sig för att finna åkbar is. Såvida inte bilisvägar och banan runt stan duger.
Säkerheten är A och O. När Luleåföreningen är ute följer medlemmarna flaggor som ledare satt ut. Grönt, rött respektive svart är graderingen. Den sistnämnda, och mest erfarna, svarta gruppen kan dra iväg ända till Piteå.