Länet måste bli mer attraktivt för unga

Att lyckas behålla och även attrahera ungdomar till Norrbotten är något av en ödesfråga för länet. Om utflyttningen fortsätter i den takt som hittills varit och inflyttningen inte ökar är frågan vem som ska göra jobben om 20 år, hur tillväxt ska skapas och vem som ska garantera den regionala välfärden. Mot denna allvarliga bakgrund har docent Peter Waara skrivit en rapport med titeln ?Ungdomsperspektiv i det regionala tillväxtprogrammet? där han pläderar för att ungdomar ska beredas plats i betydelsefulla sammanhang och att de ska ges ett handlingsutrymme på sina egna villkor. Kort sagt, ungdomar måste bli delaktiga i Norrbottens utveckling för att vilja bo och arbeta i länet. Annars flyttar de, alternativen är många och lockande och ungdomar har en helt annan omvärldsbild än deras föräldrar och äldre generationer. Manligare prägel I rapporten redovisas bland annat flyttmönstren för fyra årskullar i Norrbotten (se tabell). När de som föddes 1972 blev 29 år 2001 fanns 79 procent av kvinnorna och 84 procent av männen kvar i Norrbotten. När de som föddes 1975 blev 29 år 2004 fanns 72 procent av kvinnorna och 78 procent av männen kvar i Norrbotten. När de som föddes 1979 blev 25 år 2004 fanns 74 procent av kvinnorna och 88 procent av männen kvar i länet och i årskullen födda 1982 fanns 81 procent av kvinnorna och 97 procent av männen kvar 2004. Unga kvinnor flyttar tidigare än vad unga män gör och resultatet är att Norrbotten blir mer och mer manligt präglat. Den kritiska fasen är i åldrarna 19?26 år då benägenheten att flytta är som störst. Efter 29 års ålder har de flesta hunnit rota sig, antingen på hemorten eller troligen i den nya kommun dit man flyttat. Av 100 som flyttar ut från en ort är det inte fler än 30 stycken som återvänder någon gång under sin livstid, ofta då när de egna barnen är utflyttade och de kanske inte själva längre arbetar. Luleå kommun skiljer sig från övriga kommuner i länet genom att ha en positiv inflyttning av ungdomar 20?24 år, framför allt unga män. Men i åldrarna 25?29 år har Luleå ett negativt flyttningsnetto, vilket kan bero på att ungdomar flyttar till Luleå för att studera och sedan flyttar vidare när de är klara med sina studier. Umeå behåller fler Universitetsorten Luleå skiljer sig också från Umeå. Umeå lyckas behålla betydligt fler av de äldre ungdomarna vid 29 års ålder än vad Luleå förmår; 133 procent av kvinnorna och 158 procent av männen jämfört med Luleås 88 procent av kvinnorna och 92 procent av männen. Kvinnor är bättre utbildade överallt i länet. I åldersgruppen 30?34 år hade 40,5 procent av kvinnorna och 29,3 procent av männen en högre utbildning år 2003. I rapporten talas om en regional utbildningspolarisering; ju närmare Luleå tekniska universitet, desto högre utbildningsnivå. Andelen högutbildade män utanför Fyrkantenområdet är i stort sett oförändrad medan andelen högutbildade kvinnor har stigit från 1995 och framåt. Men närhet till en högskola betyder inte nödvändigtvis att andelen högutbildade i befolkningen stiger, i både Piteå och Kiruna är andelen högutbildade män och kvinnor lägre än länsgenomsnittet. Boden har däremot en högre andel högutbildade kvinnor än länsgenomsnittet. Rapporten ska ses som ett debattinlägg klargör landshövding Per-Ola Eriksson som hoppas på en bred debatt.  ? Vad är det vi kan göra för att länet ska bli attraktivt för ungdomar? Förr resonerade man som så att det hjälpte med att bygga lokaler, ishallar åt pojkarna och ridhus åt flickorna, så skulle kommunen bli attraktiv för de unga.  ? Vi måste bygga annat; aktiviteter och arenor där de unga själva får sätta dagordningen. Vi måste göra ungdomarna till en del i tillväxtpolitiken, säger landshövding Per-Ola Eriksson på den presskonferens där rapporten presenterades.