Landets statsvetare gnuggar händerna – de har fått ett färskt nytt studieobjekt i demokrati och politik i form av Norrbottens landsting.
– Situationen är unik, säger Charlotta Söderberg, statsvetare på LTU.
Hon är lika osäker på vad som ska hända som alla andra.
– Det är till och med högst oklart vilka som styr och vilka som sitter i opposition. Backgård kan ju sitta kvar och ta chansen och visa att han klarar detta. Men han kommer att administrera rödgrön politik, säger hon.
Det innebär stora svårigheter att baxa egna förslag genom landstingsstyrelsen och fullmäktige, även om Backgård som ordförande i landstingsstyrelsen har makt över vilka förslag som tas upp, och vilka som skrotas.
Samtidigt hade läget varit osäkert även om Kent Ögren blivit ordförande – de rödgrönas majoritet är så klen (en röst) att oavsett vem som lägger förslag måste de i förväg säkra majoriteten i varje enskild fråga.
– Allt hänger på de hur enskilda ledamöterna ställer sig. Alla ledamöter måste rösta rätt, säger hon.
Allt hänger på om partigrupperna lyckas hålla ihop sina ledamöter som valda representanter för länet och inte för sina lokala väljare. Utbrytarna Niska/Westman prioriterade det lokala. Om fler gör det får landstinget svårt att fatta några beslut.
– Vad kommer ledamöterna i A-orterna, Malmfälten och Östra Norrbotten att prioritera – det lokala eller regionen? Det vet vi inte, säger Charlotta Söderberg och fortsätter:
– Samtidigt är ju valresultatet ett visst underbetyg åt den centraliseringspolitik som förts av de rödgröna under Ögren. Väljarna gick mot Sjukvårdspartiet och det kan ge landstinget ett mandat att göra något annat i framtiden. Backgård kan välja en annan prioritering. Men vilken, undrar hon.
I dag råder alltså förvirring. Det är till och med oklart vilka som är landstingsråd efter nyår och hur många de ska vara. Och resten då? Blir de oppositionsråd?
– Bra fråga, slutar Söderberg.