Den populära isrutchbanan blir fortsatt ett inslag i Luleå Stadspark men sen blir sig inget likt.
– Det blir nog bäst med något helt nytt, man kan inte kopiera det Hasse gjort säger parkarbetaren Johan Vedin som genom åren hjälpt till vid isdjursskapandet.I dagarna håller Hans och Johan på att skapa det allra sista isdjuret, det blir en liten bäverunge på två ton som ska stå vid mamma Beatris som väger tio.
–Det tyngsta djuret jag gjort var grisen som vägde 15 ton. Kanske var det mitt bästa djur, funderar Hans Englund som nu lämnar över stafettpinnen till nästa generation ismakare. Vad det ska bli är inte bestämt. Bara att det ska bli en fortsättning.
Hans får frågan vilket djur han skulle vilja gjort om han fått göra ytterligare ett.
– Myggan! Det har det varit mycket diskussioner kring och förväntningar på. Men det hade varit en utmaning. Man hade fått göra benen av något annat material. Och frakten... nää det hade nog inte gått.
Alla vet vem iskonstnären är men inte riktigt lika många vet att han på sin fritid lyfter penslarna i sin ateljé hemma i villan i Råneå och skapar tavlor.
– Jag har alltid skapat, jag har varit med på Konst i det gröna och på samlingsutställningar och ställt ut hos ett par gallerier, berättar han när vi träffar honom på Landstingshuset. Här har han under januari ställt ut 21 tavlor i tekniken akryl. Motiven är blandade men flera föreställer gamla bilar i vackert förfall.
– Det är motiv som tilltalar mig, kontrasten mellan gammalt och nytt, säger Hans och visar runt bland verken som sålt en del av verken.
När isarbetet avslutats kunde man kanske tro att skapandet av tavlor intensifieras men riktigt så blir det inte.
– Nej, men jag målar då och då. Och jag har faktiskt haft en tanke att måla alla mina isdjur genom åren, vi får se säger han.
Att hoppa av kommunjobbet och bli konstnär på heltid är inget han planerar.
–Nej, jag har varit i kommunen i över 40 år och jag har ju fått använda min kreativa sida i jobbet så det har varit bra. Men jag brukar göra karikatyrer på beställning av folk som firar födelsedagar eller för de som slutar på jobb. Det brukar vara populärt, berättar han.
I verkstan på jobbet står överallt saker som vittnar om den 30-åriga isdjurseran. Den sista bävern utskuren i frigolit och så naturlig att man tror den lever.
På en hylla modellen till näbben från den ståtliga tjädern. Ute på gården tar bäverbabyn sakta form, det sista isdjuret som lyfts in i parken.