"Lagstiftningen är full av okunnighet"

- Den här lagstiftningen är så urusel att jag aldrig sett maken. Den är full av så mycket okunnighet och så många misstag att det gör mig riktigt förbannad. Orden kommer från Sveriges äldste sjörättsprofessor Hugo Tiberg som just svurit eden i vittnesbåset i Luleå tingsrätt. Han knyter näven och ägnar sedan en dryg timme åt att i småsmulor hacka sönder det som kallas den svenska Vattenskoterförordningen. Det var den 8 augusti 2004 som Joakim Roos och den
andra mannen oberoende av varandra fångades in av kustbevakningen sedan de kört sina vattenskotrar i ett område utanför Gültzauudden och uppströms mot Bergnäsbron. Ett område med tät
genomfart av båtar och passagerartrafik. Att fallet tas upp först nu kan förmodligen förklaras med att ärendet i annat fall skulle ha preskriberats i augusti i år. Upplättning blev skärpning
Lite tidigare samma sommar, den 15 juli 2004, hade EU-kommissionen tvingat Sverige att lätta på reglerna för vattenskotrar. Den dåvarande lagstiftningen tillät i princip inte vattenskoteråkning någonstans, vilket sågs som ett handelshinder och därför i strid med EU:s lagar. Rege-
ringen svarade med en förordning som i själva verket innebar en skärpning. - I den nya förordningen likställdes sjunkskoter, så kallad Jet-ski, och vanlig vattenskoter och de förbjöds på andra platser än på allmänna farleder och på särkilt anvisade områden. Något som i praktiken gissningsvis innebär en promille av de svenska vattnen. Trots att lagen blev strängare far regeringen medvetet med osanning och meddelar till EU-kommissionen att de gjort reglerna mer tillåtande, säger Hugo Tiberg och fortsätter: - Om samma regler skulle gälla för motorcyklar vore det som att de bara fick köras på våra största motorvägar. "Påtaglig risk"
Åklagare Åke Hansson medger att en vattenskoter förvisso är som vilket flytetyg som helst: - Men här handlar det om miljöhänsyn, bullereffekten, hur fågellivet och de mjuka bottensedimenten påverkas. En vattenskoter kan framföras som en påtaglig risk för vår miljö på ett annat sätt än vad en fritidsbåt kan, säger han. Hugo Tiberg tar en klunk vatten och harklar sig: - Fritidsbåtsdirektivet ställer krav på att vattenskotrar ska ha en så kallad CE-märkning för att vara godkända att köras i Sverige. Därefter radar han upp egenskaper hos en CE-märkt vattenskoter: n När olika typer av båtar jämfördes av Finlands miljödepartement var den moderna vattenskotern tystast av alla. n En vattenskoter är miljövänligare eftersom den drar en tredjedel så mycket bensin som en normalstor öppen fritidsbåt. n Jetmotorn påverkar inte bottensedimenten om vattnet är mer än en meter djupt. Vattenskotrar kan heller inte köras om det finns mjuk botten på mindre än en meter, då riskerar nämligen motorn att gå sönder. n Eftersom botten är planande ger den i princip inte ifrån sig några vågor. - När Vattenskoterförordningen antogs av regeringen notificerades den inte, den anmäldes alltså inte till EU-kommissionen och lämnades heller inte på remiss någonstans. Det gör att den bör kunna betraktas som ogiltig, säger professor Hugo Tiberg. Principiellt viktigt
Det tingsrätten nu har att bedöma är om den svenska Vattenskoterförordningen är förenlig med EU-kommissionens direktiv eller inte. Domen meddelas inom två veckor och kommer att bli principiellt viktig för lagtolkningen vid liknande fall.

"Lagstiftningen är full av okunnighet"

Tillsammans med en 46-årig stockholmare stod Luleåbon Joakim Roos i går inför rätta sedan han kört vattenskoter i Luleå på otillåtet område. Men egentligen handlar rättegången inte om de två männen. Det är vattenskoterns framtid i Sverige som ska avgöras.