Läger utan mobiler och datorer

Den svenska flaggan smattrar i vinden intill den slokande midsommarstången ute vid Sundet i Gäddvik. Inne i en av de faluröda längorna håller ledarna Marie Edfast och Inga-Britt Johansson undervisning för ett 20-tal konfirmander.
- I och med att vi är tillsammans dygnet runt hinner vi lära känna varandra på ett helt annat sätt, säger Inga-Britt Johansson.

Splittrade ungdomar
Hon tycker att det är bra för ungdomarna att stänga av "mediabruset" under den period de tillbringar på lägret.
- Ungdomar i dag är så splittrade, säger hon och berättar att de hittat några undangömda telefoner som de skickat hem med föräldrarna.
Konfirmanderna verkar som sagt inte vara odelat positiva till avsaknaden av kommunikationen med omvärlden.

Alla läser tillsammans
Kuriren närvarar vid förmiddagens undervisning. Ett tiotal flickor och pojkar i 14-15-årsåldern sitter kring ett bord och Marie Edfast pekar på ett blädderblock. Alla läser tillsammans, "Gud, som du älskar mig, ingen annan älska kan."
Undervisningen är upplevelsebaserad och för att symbolisera olika budskap används ett armband med färgade pärlor. Där finns kärlekspärlan, offerpärlan, flera hemlighetspärlor och så den största, guldglänsande som symboliserar Gud. Armbandet kallas frälsarkransen och de flesta ungdomarna vi pratar med bär det runt sin handled.

Ökenvandring
Marie Edfast berättar att de anordnat en ökenvandring i skogarna kring Sundet. Ungdomarna fick gå en drygt fyra kilometer lång tur bärande på bördor i form av stenar och med sotade ansikten.
- Mina skor blev alldeles blodiga, berättar Anna Björn från Luleå och förklarar att ungdomarna fick byta skor med varandra och att den som fick hennes drabbades av skoskav.
Syftet med övningen var att ungdomarna ska lära sig att livet också kan vara jobbigt och att acceptera att även tunga dagar finns, förklarar ledarna.
Vid vandringens sista station nere vid sjöboden, väntade "Jesus".
- Men det var Daniel som var utklädd, utbrister Anna Björn.

Konfirmation och nattvard
De flesta verkar vara nöjda med de två veckor som de hittills tillbringat på EFS-lägret. Till helgen är det dags för själva konfirmationen och nattvarden.
- Förut var jag skeptisk till Gud. En man som kan gå på vattnet, typ. Nu tänker jag på ett annat sätt. Det är något som satts igång inom mig.
Orden är Linda Grahns. Hon är nöjd med lägret och tycker att ledarna bryr sig om ungdomarna.
- Man känner sig behövd och det gör man inte alltid i det dagliga livet, säger hon.

Dags för meditiation
När vi lämnar Sundet är det dags för meditation.
Ungdomarna ligger på golvet, tvärs över några stolar eller sitter uppkrupna i fönstersmygarna. Alla fingrar de på sina armband medan de lyssnar till ledarnas lugna mässande. Åtminstone nästan alla. Bakom en gardin sticker två händer fram. I stället för "frälsarkransen" är det en kortlek som glider mellan de flinka fingrarna.