Det fanns en tid då räntebidrag och avdragsmöjligheter var så gynnsamma att ensamstående byggde villor istället för att bo i lägenhet.
Under 1974 påbörjades 53.500 småhus/radhus i Sverige, enligt SCB.
Sedan subventioner skalats bort har det rört sig om helt andra tal och 2007 påbörjades 13.700 småhus/radhus. Normalt i modernare tider.
Åren efteråt sjönk volymerna och 2012 påbörjades 5.800 villor/radhus, enligt SCB, som har högre tal i sin statistik än trä- och möbelbranschen (TMF) beroende på olika mätmetod.
Ny normalnivå
Småhusbranschen pekar på stor bostadsbrist och hoppas på ökat villabyggande. Fast det blir begränsat, tror Hans-Åke Palmgren.
– Småhusbyggandet är konjunkturberoende och tron är att vi går mot en period av stark konjunktur. Då kanske det byggs 8.000 eller 9.000 villor per år. Vi kommer inte upp i de nivåer vi haft.
Palmgren pekar på följande faktorer:
￭ Bolånetaket, där husspekulanten står för 15 procent av kostnaden via egen insats, begränsar villabyggandet.
￭ Samhällsplanering med lägenheter: Bostäder byggs i stadskärnor och nära kommunikationscentrum. Markutnyttjande och miljöfrågor påverkar. Städerna ska vara levande och kontorsstäderna hör till dåtiden.
￭ I vissa kommuner byggs det knappt några villor.
Både och
Gustaf Edgren, TMF, instämmer i beskrivningen. Av totala antalet byggda bostäder har villor historiskt stått för 40-45 procent, uppger han. Av det som byggts på senare år utgör villor 20-25 procent. Han tror att branschen får vänja sig vid att andelen villor förblir på lägre nivå.
Älvsbyhuschefen Kent Johansson tror likväl på ett liv i villa.
– Vi har tagit del av många utredningar som visar att begäret efter småhus är stort hos allmänheten. En viss del av livet vill människor bo i villa. Städer har förtätats under en rad år och kring storstäder, som Stockholm, byggs det villor i kranskommunerna. Cirkeln blir bara större i takt med att pendelavstånden accepteras, säger Kent Johansson.