Ladyn på väg mot fin form
Kulturens hus börjar likna nå?t. Verkligen. Skärmtaket charmar, Stadsviken speglar sig i glasytorna och målarpenslarna har tagits fram. - Man känner sig litet stolt över att vara med och bygga det här huset, säger Mats Eriksson, lagbas på Nåiden Bygg.
I det som tidigare var ett ostrukturerat virrvarr av betonggolv, väggar, byggnadsvirke, armeringsjärn och ställningar ser man nu rätt väl hur allt kommer att gestalta sig i framtiden.
Här kan entré, konserthallar, bibliotek, kontor med mera urskiljas.
I byggbaracken står Nåidens platschef Ola Uddelind och resonerar med en medarbetare. Buntar med ritningar ligger på bordet. Vid ett husbygge är förberedelser a och o, understryker Ola Uddelind. Ett omfattande planeringsjobb för respektive arbetsmoment utförs innan hammare och maskiner börjar ljuda.
- Vi arbetsbereder alla jobb. Jag och entreprenadingenjören gör en tidsplan och sätter oss in i jobbet, exempelvis när det gäller inköp. Samtidigt börjar man bygga i skallen. Planering och beredning är vad det går ut på om man ska bygga rationellt.
Rundtur i huset
En noggrann genomgång görs med arbetslaget som ska göra jobbet, i detta fallet ekgolvet i biblioteket. Man diskuterar ritningar, material, tidsåtgång, när arbetet ska börja och vad byggjobbarna behöver tänka på.
Vi går på en rundtur i huset.
- Här är biblioteket, säger Ola Uddelind när vi kommer ut på en stor yta mitt i huskroppen. Där nere blir huvudentrén, tillägger han och pekar ner i en öppning. Och här blir det en pampig trappa som ska beläggas med ek och som leder till stora konsertsalen.
Mäktig sal
Stora konsertsalen känns allt mäktigare för varje besök. Nu har servicebryggan, en slags travers svindlande högt uppe nära taket, kommit på plats.
- Vi har satt dit alla rör och vajrar för scengrejorna, berättar Ola Uddelind och blickar mot taket närmast scenen. Resten gör vi via servicebryggan från vilken vi kan montera armaturer och annat.
Servicebryggan blir permanent för att Kulturens hus-personalen ska kunna utföra underhåll, justeringar och reparationer.
Är det fortfarande kul med det här bygget?
- Jovisst. Och nu kommer det in specialgrejor. Tidsprogrammet håller och det känns bra.
Utanför huset, i hörnet mot Magasinsgatan, står Mats Eriksson. Han är lagbas för Nåidens 16 kollektivanställda på Kulturhusbygget.
- Man känner sig litet stolt över att vara med och bygga det här, säger Mats Eriksson på tryggt pitemål. Ungefär som när vi byggde Hälsans hus, ett speciellt hus som blev en så ofantligt fin anläggning. Tyvärr har vi aldrig fått vara dit och prova på efter att allt blev klart, vilket vi skulle få göra.
Göran Persson ska besöka Kulturens hus under regeringens länsbesök.
- Då ska vi städa veckan innan, ska du få se. Tyvärr. Jag tycker att han borde få se hur det är i verkligheten.
Att bygga Kulturens hus är ett speciellt uppdrag, anser Mats Eriksson.
- Man inser det när man ser på ritningarna. Mycket lull-lull, mycket special. Och mycket idioti. Men vi som bygger är bekväma och vill göra det här så enkelt som möjligt, säger han självrannsakande.
De övre våningarna börjar se riktigt beboeliga ut med målarfärg och allt.
- Man färdigställer alltid uppifrån med städning och allt och går nedåt i huset för att minimera skador, förklarar Ola Uddelind när vi svischar förbi Markus Toolanen som håller på med att stryka ut så kallad mjukfog mellan fönster och vägg.
Om åtta-nio månader ska Ladyn vara sminkad och klar med mjukfogar och allt. Nåidens sminkörer har i alla fall goda förutsättningar att jobba med.
Riktigt, riktigt goda, till och med.
Fakta arbetsstyrkan
Så jobbar vi med nyheter