Mjuka, hårda, skarpa, snabba och långsamma rörelser i harmoni med allt ifrån ljuv musik till tuffa tongångar. Tåspetsdans i graciösa stycken. Spegelsalen på Dansmagasinet i Luleå är en lokal där tre generationer kvinnor gett uttryck för all sorts danskonst i decennier och det är med stolthet som farmor/mormor Wiveca Sandström, 72, fått se både dotter och barnbarn föra vidare danstraditionen som hon startade.
– Jag var 25 år och mamma till Marica och Klas när jag började dansa jazzdans. Jag hade själv ingen förebild i familjen utan tyckte bara att det verkade så roligt att dansa, säger Wiveca och berättar att dansen var minst lika kul som hon hade trott.
Hon hittade till den nya Rytmik- och balettföreningen i Luleå och utvecklingen gick fort framåt. Wiveca fick själv börja undervisa danselever. Schemat blev fulltecknat och Wiveca har rekordet i antal dansklasser. När det var som intensivast undervisade hon 18 timmar i veckan.
Dottern Marica Sandström Lindh, 47, och barnbarnen Felicia Lindh, 21 och Mikaela Hedstig, 26, skakar på huvudena och skrattar.
– Det är galet många klasser!
De vet vad de talar om. Alla tre har inte bara dansat själva - som mormor/farmor – utan undervisar också danselever. De har varit varandras danselever och, i olika konstellationer, skapat koreografier tillsammans.
Men trots mamma Wivecas passion så var det inte kärlek vid första ögonkastet när Marica gick i dansklass som barn.
– Nej, jag minns att jag tyckte att det var ganska ointressant. Jag sprang mest runt och gjorde bus, skrattar Marica
I tioårsåldern växte förtjusningen och Marica blev så duktig att hon redan som 16-åring kom in på Balettakademien i Stockholm, men valde att fortsätta i gymnasiet.
Dansen tog henne senare till Los Angeles och till de stora scenerna i Stockholm, där hon showat med såväl Carola som Björn Skifs. Sedan bar vägen hem till Dansmagasinet i Luleå igen och här hon blivit kvar, som både danslärare och verksamhetschef.
Marica är den som tog med hiphopen till Luleå och hon har drivit ett EU-projekt för att utveckla dansen i länet, med brorsdottern Mikaela som sin allra största beundrare.
– Åh, jag var tio år, hade dansat sen jag var fyra och såg upp till faster och alla dansarna. Jag gick på alla repetitioner, fick ledigt från skolan för att se föreställningarna och jag lärde mig alla steg utantill. Jag var som deras maskot.
I dag jobbar Mikaela tätt ihop med sin faster. De delar på en dansklass och är just nu mitt uppe i arbetet med att koreografera danser till vårens stora show – årets höjdpunkt för balettföreningen, som firar 50 år i år.
– Vi träffas ju ofta på Dansmagasinet, men när vi planerar är vi hemma hos mig. Vi fikar, skrattar, dansar och har jättekul, säger Marica och konstaterar att det gemensamma intresset gjort släktingarna tajta.
Att ha sin mamma, mormor eller faster som danslärare har aldrig varit något problem för någon i gänget.
– I danssalen har mamma en annan roll och vi respekterar professionen. Vi har aldrig munhuggits som mor och dotter, säger Felicia, som dansat sedan fyra års ålder.
Hon började själv att leda dansklasser förra hösten och både dansar och koreograferar i den kommande vårshowen, som de alla ser fram emot. Inte minst Wiveca, som både ger goda vid valet av kostymer och självklart också bänkar sig på bästa plats för att se barnens och barnbarnens danskonst.