Förekomsten av kvicksilver i Notviken är känt sedan länge men inget har gjorts åt saken. Annat än en rad undersökningar och inventeringar.
– Här har gjorts många stora inventeringar; vi har undersökt allt från stora havsörnar till små mollusker, säger Marianne Kallin.
Hon är chef för sektion Projektledning på kommunens tekniska förvaltning och ansvarig för saneringsprojektet av de gamla miljösynderna i Karlshäll. För nu ska kvicksilvret bort från Notvikens botten. Förekomsten är för stor för att lämnas kvar, den har beräknats till runt 100 kilo kvicksilver.
– Det ligger inom gränsen för det som ska saneras. Så länge kvicksilvret ligger stilla är det ingen fara men läget blir ett annat om det börjar röra på sig, säger Kallin.
Kommunen har både Naturvårdsverket och länsstyrelsen med sig. Det betyder statsbidrag för arbetet vars kostnad ännu är oklar. En beräkning gjord 2009 slutade då på 125 miljoner kronor.
Men mycket återstår innan kvicksilvret kan avlägsnas från vikens botten – 2016 är året kommunen siktar på.
– Det krävs en tillståndsprövning och vi är på väg in med en ansökan till miljödomstolen, berättar Marianne Kallin.
I morgon onsdag är det samråd med Karlsviksborna om saneringen. Arbetet innebär att när de jordmassorna tagits upp ska de deponeras på ett sätt så de inte kan läcka ut i omgivningen. Det finns tre alternativ för förvaringen och det hetaste är den gamla barktippen i Karlshäll. Då behöver inte de giftiga jordmassorna transporteras så långt.
Men det är ett val som inte är särskilt populärt i närliggande Karlsvik där invånarna fått information om planerna.
– Jag känner mig rätt trygg men jag förstår oron som finns. Och det finns fler frågetecken att reda ut, det är ingen enkel fråga, säger Göran Öhman.
Han är ordförande i miljönämnden men även sakägare som privatperson som bosatt i Karlsvik.
– Jag sitter på två stolar men på mötet är jag miljönämndens ordförande, säger Öhman.
Det finns planer på att göra deponin till ett attraktivt naturområde.
– Syftet är ju att göra det bättre för hela området, säger Marianne Kallin.
Senare i höst ska ett pilotprojekt utröna vilken metod som är bäst för att rena bottnen från kvicksilver. De alternativ som är aktuella är frysmuddring och sugmuddring och båda ska testas i höst på en bottenyta av 500 kvadratmeter. Den förstnämnda metoden innebär att bottenslammet fryses och sedan tas upp i bitar.
Under försöket kommer mellan 50 och 100 kubikmeter förorenad massa tas upp och projektet får därmed även en test på säker förvaring. Alternativet att täcka den förgiftade bottnen där den ligger finns kvar men är i dag inte huvudspåret.
Bottenområdet i Notviken är rätt grunt och dessutom översållad av sjunktimmer. Stockarna är inte förorenade och tanken är att de kan plockas upp och sedan brännas.