Kuriren testade lyckan i bärskogen ...

Den första tanken var att följa med ett gäng bärplockare när de blev utstationerade och leta bär under samma förutsättningar som dem.Vi fick kontakt med en grupp som kunde tänka sig det men över natten förändrades plötsligt allting. De vågade inte längre låta oss följa med.I stället beslöt vi oss för att åka ut i skogen på egen hand.Valet föll på en skogsdel utanför en by söder om Luleå där bärplockarna lastade bilarna fulla med blåbär och hjortron förra året.- Det är dock sämre i år, varnade en tipsare.Förberedda på en tuff uppgift tog sig undertecknad och fotografen Andreas Wälitalo till skogs - utrustad med bärplockare och tio liters hink.Speciellt långt behövde vi inte gå innan ett stort grönt fält med blåbärsris uppenbarade sig - men några blåbär syntes inte till.Eller jo, där var det. Dagens första.Kortvarigt lyckorus
En kvick rörelse med bärplockaren och vips så var inte hinken tom längre. Glädjen blev dock inte långvarig - för efter att ha finkammat det gröna området fanns det fortfarande bara ett bär i hinken.När två timmar hade passerat fanns det några fler - men det var knappt så att det räckte till att krydda filen och flingorna.Så här kan vi inte hålla på hela dagen, tänkte vi och beslöt oss för att omgruppera.Klockan närmade sig tolv och hösten visade sig från sin allra bästa sida med klarblå himmel och en sol som värmde skönt.Om det bara hade funnits lite bär också hade dagen varit perfekt.På det andra stället behövde vi inte heller vandra speciellt långt innan vi hittade blåbär och för första gången fanns det ett par att plocka. Botten på hinken började sakta att täckas men när tuvorna var rena konstaterade vi åter igen att det fanns mängder med blåbärsris i den här skogen också men ytterst få bär.- Du kan ju plocka lite lingon i stället det finns det ju gott om, sade fotograf Andreas
Wälitalo lite hånfullt.Vid det här läget började en oro sprida sig om vad de på redaktionen skulle säga om jag återvände i det närmaste tomhänt.Speciellt eftersom jag lämnade den med rådet:"Kom ihåg att det är de blåa bären du ska plocka."Situationen ohållbar
Klockan flög iväg och situationen kändes ohållbar. Någonting måste göras. Så vi tog kontakt med en person som sa sig vara säker på var det fanns bär och åkte dit - om inte annat bara för att se en stor blåbärstuva.Vi lämnade skogsland och styrde mot kusten och havet. Direkt konstaterade vi att ett stort misstag hade begåtts. Dit skulle vi ha åkt direkt.Efter bara tio minuters slit hade vi redan plockat dubbelt så mycket som vad vi gjort
under en hel dag på de andra ställena och hade vi valt den platsen direkt kunde det ha blivit något kilo.I stället stannade vågen på 352 gram och med ett kilopris på 14 kronor kändes det skönt att det inte var bärplockning som man livnärde sig på.Det vi kunde konstatera efter en dag i skogen är att det är bäst att veta var de blåa bären finns. Annars kan det bli en tung dag.

Kuriren testade lyckan i bärskogen ...

Bärplockarna hävdar att det inte finns några bär. Uppköparna skyller på dåliga bärplockare. Därför gav sig Norrbottens-Kuriren ut i bärskogen för att ta reda på vad som ligger närmast sanningen.