Videon är inte längre tillgänglig
Det känns inte helt bra det där. Inte med tanke på att undertecknad själv ska ta temperaturen. Vi återkommer till det.
För Linnea Kågström är Luleå midnight swim ett lopp hon deltar i för första gången.
- Det är lite nervöst, jag är ingen simmare. Jag åker mest inlines.
Ändå väljer Linnea Kågström att dra på sig våtdräkten. Hennes tanke är också att göra en tradition av simloppet i midnattssolen.
- Det handlar om utmaningen gentemot mig själv. Att se om jag klarar av det.
Simmarna i fredagens damlopp ska ta sig 1.500 meter, från Norra hamn till Gültzauudden. På torsdagen räknades antalet anmälda till 17 tappra själar.
- Jag hoppas att jag tar mig i mål. Om jag kommer sist har jag ändå gjort det bra. Största rädslan är att jag måste avbryta för att det är för kallt. Det är äckligt kallt, säger Linnea Kågström som provsimmat några sträckor.
Det gör ont
Ja, då kommer vi till den där biten som har oroat undertecknad. Den där biten som efter samtalet med Linnea Kågström fullständigt knäcker undertecknad. Att en badkruka ska använda sig själv som termometer, utan våtdräkt, börjar kännas absurt.
Dagen till ära har 11 grader gjort sig besväret att dyka ner i vattnet. Tackar så mycket. Linnea Kågströms ord "du gör det bra om du klarar det" klingar i huvudet. Fokusera. Gör det bara. Och för allt i världen, tveka inte!
Smärta
Från ingenstans är undertecknad i vattnet, skrikandes. För det gör ont. Det känns ända in i märgen. Uttrycket "gåshud" är en underdrift och känslan av ånger infinner sig på nolltid. Bäst att hålla i armarna så att de inte ramlar av. Att den känslan är helt borta efter cirka åtta sekunder är en befrielse. Närmare bestämt allt, är helt borta. Känseln, paniken och hjärnaktiviteten. Vad skönt.
När allt kommer omkring kanske det inte gör så mycket att sommarvärmen har vandrat vilse. Med våtdräkter fixar säkert deltagarna simloppet galant.
Att det är skillnad på att kasta sig i vattnet under några sekunder och att simma 1.500 meter? Detaljer, detaljer...