Kuriren i Slovakien: ?Vår framtid är inte här?

De bor i ett höghusområde, högt upp i en liten tvåa med balkong och spårvagnslinjen nedanför. Från sitt vardagsrumsfönster kan Jozef Mátray och Henrieta på kvällen se ut över den upplysta kvartsmiljonstaden Kosice som är Slovakiens andra största stad efter huvudstaden Bratislava. Innerstaden i Kosice är överraskande vacker med en lång, bred gågata, många kaféer och den fina St. Elisabethkatedralen. Den förre presidenten Rudolf Schuster är härifrån och det sägs att han satsade mycket pengar på att rusta upp de historiska byggnaderna när han var president 1998-2004. Turisterna har börjat strömma hit. Men Jozef och Henrieta åker nästan aldrig själva ner till centrum. För dem handlar livet i Kosice om att arbeta hårt och de strävar efter något annat, någon annanstans. ? Det är möjligt att hitta jobb här, men det är alltid dåligt betalt. Vi lever, men utan pengar. Vi tänker gifta oss men det kostar också pengar men vi kommer bra överens, säger Jozef och ler mot Henrieta. Det är dags för söndagslunch och Jozef och Henrieta bjuder på mat hemma i det lilla vardagsrummet. Det här är egentligen Henrietas enda dag att vila ut på under sin arbetsvecka men nu har hon stått och förberett mat åt oss. De är på gott humör och gillar verkligen att överraska oss. Jozef springer in och ut i köket med tallrikar. Det blir nudelsoppa och så en typisk slovakisk rätt som serveras ur en jättestor emaljerad serveringskål med färgranna blommor. Rätten heter Halusky och är pasta med en ostsås, Bryndza. Den ska man äta mycket av, flera portioner får vi veta. De sitter tätt intill varandra på samma stol, Jozef och Henrieta med varsin kaffekopp och cigarettpaketen framför sig mitt emot oss. Jozef skojar, gestikulerar och får Henrieta att skratta. Det vanliga är att gästerna äter först. Själva äter de någon gång senare under dagen. ? Jag är en ganska ovanlig slovakisk man som gillar att laga mat, och baka, upplyser Jozef glatt. Många i Kosice bor i egenbyggda väldigt små hus, eller i lägenheter precis som Jozef och Henrieta och de bor ändå ganska bra. Det märks tydliga klasskillnader här. Det finns områden med stora moderna villor men de är till för de rika. De gigantiska höghuskomplexen som byggdes på kommunisttiden finns kvar och de står så tätt att det måste vara omöjligt att se någonting annat än grannen när man tittar ut. I utkanten av staden Kosice finns ett bostadsområde enbart för Romer. Det är som en annan värld vi åker in i. Egentligen hade vi bara tänkt stanna en bit utanför eftersom vi inte har något annat ärende än att faktiskt titta hur illa det ser ut. Men Jozef kör förstås rätt in i området och kliver ur bilen med stora kliv och vinkar till sig fotografen, som tycker att hela situationen känns jobbig, just för att vårt ända ärende är att titta. Det är ett myller av folk utanför flervåningshusen. Det ser sönderbombat ut. Ibland är det bara öppna hål utan glasfönster in i huset. Här bor människor ofta med stora familjer i hus som är som betongklossar, utan ström. Den har stängts av för att folk inte har pengar till elräkningen, därför eldar familjerna med ved inne i lägenheterna. Det bolmar vit rök ut genom rör i fönstren. Sopor ligger på marken. Några barn leker obekymrat i en backe vid husen och åker på platspåsar nedför snön och skrattar högt av farten. Fort går det. De har roligt och pekar på fotografens kamera och vill gärna bli fotograferade så det blir de. Romer är en utsatt grupp människor som verkar ha mycket låg status i landet. Utbildningsnivån är mycket, mycket låg hos Romer och kriminaliteten är utbredd. Slovakien har fått stark kritik av Amnesty när det gäller övergrepp på Romer och hur de behandlas. Många har försökt få asyl i andra länder. Bland Romer i Slovakien är arbetslösheten 100 procent. Arbetslösheten i Slovakien ligger på 15 procent men i landets södra och östra delar är den ännu högre. År 2001 saknade var fjärde person ett arbete här. Många har inte fått lön på flera månader. ? Det är rätt blandat vad folk jobbar med här, men de flesta är arbetslösa, säger Jozef. Från Kosice är det bara två mil till Ungern, åtta mil till Ukraina och tolv mil till Polen. Förutom slovaker bor det många ungrare, ukrainare, romer, pollacker och en liten grupp tjecker i Kosice. Omkring 70 procent av den tunga industrin i Tjeckoslovakien låg i Slovakien men många företag var ineffektiva och har nu lagts ner. En stor arbetsplats i Kosice är före detta Východslovenské Zeleziarne Kosice, VSZ, som sedan år 2000 ägs av amerikanska US Steel. Vi kör in så långt det är tillåtet på området. Det är ett gigantiskt stålverk, Slovakiens största med 20.000 anställda arbetare och omkring 5.000 tjänstemän och det har betytt mycket för Kosices tillväxt. Den största enskilda arbetsplatsen i Slovakien är raffinaderiet Slovnaft i Bratislava På en hylla i vardagsrummet har Jozef en vimpel med stålverket SSAB:s logo. Ett minne, säger han. Det var Jozef som ensam protesterade mot för låga löner på koksverket i Luleå 2003. Han har sparat tidningsutklippen som vi skickat till honom, han pekar på bilderna av de slovakiska arbetarna och förklarar vilka de är. Ett drygt hundratal arbetare som var anställda hos slovakiska Termostav fick i efterhand ut löner enligt svenska kollektivavtal. Det var så mycket pengar att Jozef fick en chock. Han kunde hjälpa sin familj, betala av skulder till kamrater och köpa sig en bil. Nu är han arbetslös. Och så har det varit ända sedan han kom hem från koksverket i Luleå. Han hade funderingar på att starta en tatueringsfirma, men det var för dyrt. ? Jag hade ett kontrakt när jag åkte till Luleå och arbetade för Termostav och ändå blev jag lurad. Nu tar jag de jobb jag kommer över. Jag är universalarbetare. Jag är rörmockare och murare. Ibland får jag ihop en månadslön på en vecka, ibland får jag ingenting, säger Jozef. Han tycker inte att det spelar så stor roll för den enkla människan att Slovakien gick med i EU förra året. Han tycker bara att allt har blivit dyrare och har inte sett några förbättringar av livskvaliteten. Henrieta är anställd på en livsmedelsaffär. Det är en viktig trygghet. Efter skatt har hon en lön på 6.000 slovakiska kronor (sk). Det motsvarar ungefär 1.500 svenska kronor. Hyran för deras lägenhet ligger på 2.600 sk. En liter mjölk kostar 22 sk, bensin 36 sk/liter, en limpa 24 sk, en kyckling 120 sk och en familjepizza 170 sk. En internetuppkoppling kostar 690 sk per månad så det är för dyrt. Jozef som är arbetslös får 1.550 sk i socialbidrag, vilket är 387 svenska kronor. ? Det är så många arbetslösa här. Människor försöker bara hitta ett jobb. Många, många arbetar på samma sätt som Jozef. De flesta kvinnor arbetar på supermarket eller på sjukhuset, berättar hon. I ett brev som Jozef skickade till Kuriren tidigare skrev han att ?Jag har det inte så bra i Kosice, men inte så dåligt heller?. Det är kanske på något sätt Jozef i ett nötskal. Jozef undrar försynt två gånger om vi vill följa med och titta på ett av hans renoveringsjobb av ett badrum. När han frågar en tredje gång så förstår vi att det nog är viktigt att vi följer med. Lägenheten som han restaurerat ligger i ett hus som ser rätt slitet ut både från utsidan och i trappuppgången. Men Jozef är fantastiskt stolt när han kliver in i hallen i lägenheten och vi förstår varför han ville ta med oss hit. Han har gjort om kök och badrum i toppmodern stil med färggrant kakel och nytt träslag. Materialet är beställt från IKEA i Bratislava. Jozefs breda leende när han på fotografens begäran slår sig ner på badkarskanten, sitt verk, är oslagbart. ? Ibland gör han mer för andra än här hemma hos oss, skojar Henrieta. De har trivsamt i sin enkla lägenhet, i bokhyllan finns en röd Alladin chokladask uppställd som vi gav när vi kom dagen innan och där finns vackra kort som Jozef har skickat till Henrieta. På vä