Kryssning i konstens tecken
En och annan segelbåt skymtar bland vågorna. Annars gapar det stora blå väldigt tomt denna lördagseftermiddag. Den svala havsluften piskar mot kinderna medan M/S Laponia tuffar fram. Junkön är målet, där premiärvisningen för konstutställningen Galleri Agda och Valborg äger rum.
- Klart vi vill sitta ute, vi är utemänniskor, säger Ann Markström.
Runt bordet har hon sällskap av väninnorna Bitten Fredriksson, Lotta Oscarsen och Inga Levander, ett Piteågäng som tillsammans ägnar sig åt allt ifrån skärgårdsturer till bokbytardagar.
- Vi kallar oss för en yngre uppsättning av Ya-Ya-flickorna, säger Bitten Fredriksson och skrattar.
Nere i Laponias salong är det däremot varmt och gott. Där sitter ett trettiotal båtgäster och njuter av mat och dryck till underhållning av Görel Särs på dragspel.
Vi passerar Sandön, vars stugor ser ut att stå tomma just i dag. Någon enstaka vimpel är hissad, men annars verkar det vara lugnet före semesterstormen som gäller.
Välkomnande dans
Högst upp på båten sitter kapten Karl Söderholm och styr. Han har ägt Laponia sedan 1990, och är glad över att nu få komma igång med kryssningarna till utställningen på Junkön. Varje tisdagsförmiddag och lördagskväll under sommaren kommer turen att avgå från Teaterkajen i Norra hamn.
- Laponia är inte bara en räkbåt, utan också en kulturbåt, menar han.
Framför oss närmar sig Junköns röda sjömagasin, och vi får snart se prov på att Laponias ägare och kapten är mångsidig. Efter att ha angjort bryggan studsar han glatt iland och bjuder upp konstnären Laila Wikström till dans. Ett överraskande men trevligt välkomnande håller nog de flesta båtgästerna med om, då de till Görel Särs dragspelstoner tågar iland.
- Välkommen till Junkön, där solen alltid lyser, säger Sten-Ove Hjelte som väntar utanför den ståtliga 1600-tals gård där utställningen äger rum.
- Då har vi hamnat på fel ö, skrockar någon av besökarna.
Visst lyser solen än så länge med sin frånvaro, men vindarna på Junkön är ljumma tillskillnad från de ute till havs. Miljön runtomkring känns som en stark kontrast mot lördagspulsen i stan, som vi lämnade för bara någon timme sedan.
Idylliska gamla gårdar omges här av gröna fält med midsommarblomster och hundkex. Ett lugn infinner sig bland oss besökare medan vi minglar runt, mumsandes på salta laxsmörgåsar.
Hyllning till systrarna
- För en tid sedan bodde här fyra systrar. Två av dem lämnade ön, och kvar blev de två som hette Agda och Valborg. Det är deras gärningar vi vill hedra med den här konstutställningen, berättar Sten-Ove Hjelte.
Han ser sig själv som något av en pappa för projektet. Sedan "flickorna Sundvall" lämnade gården i mitten av 70-talet har Sten-Ove Hjelte sett till att förvalta och bevara den precis som den var, något som märks tydligt då man går in genom dörren och möts av det genuina möblemanget.
- Systrarna var fantastiskt duktiga, de skötte gården och bodde här helt själva. En skötte jordbruket och en fisket. Gården har stått tom så pass länge, men nu ville vi göra något av den, säger Sten-Ove Hjelte.
Konstnärerna som under sommaren kommer att ställa ut sina verk på Galleri Agda och Valborg är Laila Wikström, Gunita Möller, Isa Landelius och Martina Larsson.
Blandade uttryck
- Det känns kul med lite aktivitet i skärgården. Folk som kommer hit får något att titta på utöver naturen, säger Laila Wikström.
Hon berättar att de fyra konstnärerna gått samma utbildning, Konstskolan i Sunderbyn, men att de alla använder sig av olika uttryck i sin konst. Utställningen består enligt henne därför av en väldigt spännande blandning.
När det börjar bli dags att återvända till båten skingrar sig plötsligt molnen. Under hemresan kommer allt fler upp på däck för att ta del av solens värmande strålar.
Ya-ya flickorna har intagit sina platser vid samma bord. Bitten Fredriksson har köpt en tavla och alla verkar de nöjda med eftermiddagen.
- Fast vi är ganska nöjda bara vi får vara med varandra, menar Lotta Oscarsen.
Nere i salongen är stämningen som vanligt på topp. Återigen visar kaptenen Karl Söderholm prov på sin mångsidighet då han stämmer upp i Calle Schewens vals.
- Underhållaren som vi brukar ha här ombord är borta i dag, så jag fick hoppa in och göra bort mig.
En engångsföreteelse, enligt honom själv, men att döma av applåderna så blev han mer än godkänd. Görel Särs fortsätter med ännu en välkänd visa och matgästerna sjunger med mellan tuggorna. Sakta tuffar Laponia tillbaka mot hamnen.
Så jobbar vi med nyheter