Kroppen är fantastisk
Inoljad och iklädd bikini kliver Lisbeth Grape upp på podiet. Hon har sina favoritposer och när det är dags för finalpassets individuella program plockar hon fram sin bästa sida - den högra.
Foto:
När det bjuds på tårta på jobbet, är det numera ingen som trugar Lisbeth Grape att smaka. Arbetskamraterna har vid det här laget vant sig vid hennes disciplinerade mathållning och det händer att de sneglar avundsjukt på hennes välkomponerade lunchlådor. När vi ses är det tre veckor kvar till målgång - veteran-VM i bodybuliding som i år avgörs i Budapest. Ja, det är veteranklassen som gäller får 42-åriga Grape, kvalar in på den nivån gör man nämligen redan vid 35 i de här sammanhangen. Sedan 1 augusti har hon gått på en specialanpassad diet där alla måltider vägts in i minsta detalj för att skala bort underhundsfett och plocka fram varje finjusterad muskel för domarnas kritiska blickar. Dagsformen beskriver hon som god, mycket god. - Jag ligger faktiskt väldigt nära topp och är nog i allra bästa form rent tävlingsmässigt. Tydligt uppsatta mål
Med familj och två jobb, halvtid som resesäljare och halvtid (minst) som personlig tränare i eget företag, är formen ett resultat av en minutiös planering. Pusslet med barnen, maten och träningen ska gå ihop, helst varje dag men hon har mångårig rutin på att, som hon uttrycker det, ligga minst ett par steg före. Det kan tyckas som om det till stor del handlar om kontroll, men hon kallar det hellre tävlingsdisciplin. - Kontroll, nej jag är inte så kontrollerad numera. Det är klart att jag har koll på vad jag själv och familjen äter men inte överdrivet. När de gäller barnen så äter de nog mycket bättre än många jämnåriga just för att både jag och Johnny är kostmedvetna. Men det är inte kontroll för kontrollens egen skull utan snarare motiverat av ett tydligt uppsatt mål. Fokuserad på Budapest har hon varit sedan 2005, ansatsen är lång och nu gäller det att behålla formen fram till tävling. Tidigare i höst har hon plockat sitt 7:e SM-guld och ett Nordiskt silver. Musklerna finns på plats, rejält genomtränad sedan 20 år vet hon vad kroppen tål och vad hon behöver i spurten för att prestera maximalt. Välmeriterad
Meritlistan är lång och börjar med en topplacering vid Norrlandsmästerskapen 1992 som var hennes första mönstring i elitsammanhang. Redan två veckor senare var det dags för SM-guld, vilket gav mersmak. I början av sin karriär var det i klassen minus 52 kilo Lisbeth vägdes in. Viktindelningen innebar små marginaler och det har hänt att hon tillbringat sista timmen före invägning i bastun, fullt påklädd. Det är ingen metod hon rekommenderar men i tävlingssammanhang kan en tuff svettning vara avgörande. Numera har tävlingsreglerna gjorts om, kvinnor tävlar i två klasser - minus 55 och plus 55 - och vikten i sig är inget hon lägger allt krut på längre. Speciellt anpassad diet
- Vikten spelar egentligen ingen roll den här gången och det känns väldigt mycket lugnare. Jag har alltid kämpat med vikten för att väga in i rätt klass men nu kan jag ligga på 58 eller 63, det viktiga är att få fram formen. Med tre veckor kvar är det dessutom inget att göra muskulärt, det ska finnas på plats redan innan. Nu gäller det att skala ned och rensa bort. Dagen börjar med en frukost som för den oinvigde kan tyckas lite udda och består av 50 gram ris som toppas med kanel och några valnötter. Till detta serveras 50 gram banan, fyra äggvitor och en proteindrink. - Det man ska komma ihåg är att detta är en diet avsedd att användas under slutfasen inför en tävling. Jag brukar ta 15 till 16 veckor på mig för att nå dit jag vill, totalt handlar det om att plocka bort cirka åtta kilo. Men så här kan man inte äta till vardags, det skulle inte vara sunt. För en lekman kan menyn tyckas enahanda, blir hon inte less? - När jag börjar en diet, eller redan veckorna innan, ser jag verkligen fram emot den eftersom jag får sådan energi och mår så bra. Nej, less blir jag inte, jag ser faktiskt fram emot varje måltid. De blir lite av kalas och alla smaker blir tydligare. Äggvita till kvällsmys
Vitsen med att väga allt hon stoppar i sig är inte i första hand inte att hålla mängden mat nere, snarare handlar det om att inom en strikt angiven energiram få i sig maximalt med näring. Att äta för lite skulle vara kontraproduktivt eftersom kroppen då börjar "äta" av sig själv, det vill säga muskelmassan minskar. Lunchen består ofta av ris och tonfisk serverad med sallad och grönsaker, till middag väljer hon gärna kyckling med ris och grönsaker och till kvällsmys blir det oftast en proteindrink och äggvita. Många ägg blir det men bara vitor, gulorna går till småfåglarna i familjens trädgård. Att hon överhuvudtaget skulle börja tävla var ingen självklarhet, tvärt om. När klubben på hennes dåvarande gym skulle stå som arrangörer för Norrrlandsmästerskapen kom diskussionen upp med maken Johnny, också han en meriterad byggare. - Min första tanke var att jag aldrig skulle kunna tänka mig att stå halvnaken på en scen. Men jag blev peppad och tänkte tillslut att OK, jag provar. Ville få ordning på kroppen
Det är lite svårt att föreställa sig att Lisbeth Grape i slutet av 1980-talet var liten och späd. Arbetet som servitris slet och efter en sjukskrivning för problem med rygg, nacke och axlar, började hon styrketräna för att få ordning på kroppen. Med träningen följde också bättre matvanor och kroppen svarade. - Jag upptäckte att oj, det här vill jag ägna mer tid åt, kalla det fåfänga ... jag vet inte. Resultaten kom snabbt men det var inte förrän under en långresa tillsammans med maken Jonny som tanken att satsa mer medvetet växte. - Vi var bland annat på Nya Zeeland och Johnny skulle träna på ett gym där, jag hängde med och blev inspirerad. Det var peppande att träna tillsammans. - Men då hade jag nog inget direkt uttalat mål vid sidan av att jag ville träna upp kroppen. Med avbrott för två barnafödslar har hon tävlat på elitnivå i 15 år. Graviditeterna har visserligen förändrat kroppen men träningen, med undantag av vissa övningar, har hon hållit igång i stort sett hela tiden. - Ja, ibland är ju magen ivägen och en del övningar kanske inte känns så bra att göra, men jag har varit snabbt igång efter båda pojkarna. Varje gång har det varit en extra sporre efter att ha fött barn att kolla om det går att nå nya mål. Visst har jag gått upp i vikt men kroppen fungerar, kanske till stor del beroende just på att jag genom min träning är i väldigt bra form. Hård i kroppen
Att de många träningstimmarna gett resultat även vid sidan av tävlingsarenorna har hon också fått ett kvitto på när det gäller kroppens förmåga att reparera skador. Efter ett krånglande korsband som krävde operation och en avsliten muskel har hon rekordsnabbt varit på banan igen. Men blir hon förkyld är det bara vila som gäller, risken för skador är annars för stor. - Ja, då är det bara att ta det lugnt och komma igen när det klingat av. Att träna med feber tar mer än det ger och kan vara direkt farligt. Hon beskriver sig som hård i kroppen och armarna under den tajta tröjan är imponerande. - Rent visuellt ser jag stor ut, men det handlar om definierade muskler och man ska komma ihåg att jag ser ju inte ut så här jämt. Jag ger ett intryck av symmetri och har en komplett muskelmassa men jag är inte störst. Vi är alla olika från början och jag har nog lyckats bibehålla proportionerna med breda axlar och smal midja. Det är helheten som gör att jag ser stor ut, på ett bra sätt. Livsstil för hela familjen
Framgångarna i tävlingssammanhang tillskriver hon till stor del sin envishet och att hon skulle vara en utpräglad tävlingsmänniska, vill hon inte skriva under på. - Nej, inte så mycket annars men jag är envis. Har jag tagit på mig något - det kan handla om personliga mål för min träning eller ett mästerskap lika väl som något annat - så släpper jag det inte förrän det är klart. Hon återkommer flera gånger till att hennes sätt att leva, träningen och tävlandet, genom åren har blivit en livsstil för hela familjen Grape. Och visst kan det vara lite av en omställning när en satsning är över. - Det kan kännas jättekonstigt första veckan, träningen släpper man ju inte men att slippa planeringen med matlådorna är skönt. Lite tomt kanske men med barn och familj är man snabbt tillbaka i vardagen. Då är det skönt att bara vara - och äta glass. Ett vanligt liv
Vid 42 står hon fortfarande på topp och i det stora hela beskriver hon sig som nöjd med vad hon åstadkommit hittills. Att bli äldre och se kroppen förändras är inget hon reflekterat över. - En granne frågade om jag inte märker att jag blir äldre. Ja, det är klart men inte på det viset att kroppen är sliten, till vardags funderar jag inte så mycket. Jag lever ett ganska vanligt liv med ett umgänge som till stor del består av människor som inte alls håller på med det här. Jag går heller inte omkring och jämför mig med andra eller kollar in hur andra ser ut, det är inte på den nivån. Jag gör det här för mig själv. Det skulle inte gå annars, periodvis lever man med det 24 timmar per dygn, året runt. Jag tror nog att jag, trots fokuseringen, lyckats ha en bra balans. Livet är inte bara disciplin, vi har alltid varit noga med att göra en massa andra saker och det är nog därför jag orkat hålla på.
Ålder: 42 år. Familj: Man och två barn. Yrke: Resesäljare och personlig tränare. Aktuell som: Siktar på medalj i veteran-VM för kroppsbyggare som avgörs i Budapest helgen 1- 2 december.
Så jobbar vi med nyheter