Minst 100 miljoner kronor är borta. Investerarna är grundlurade.
Ändå får Obol-härvan inget rättsligt efterspel. Statsåklagaren Staffan Granerfeldt lägger ner förundersökningen mot huvudmannen Bo Johansson.
Det är ingenting annat än ett gigantiskt nederlag för svensk rättsskipning.
Kurirens reportrar Malin Öhrlund och Torkel Omnell avslöjade i december 2006, efter ett halvår av research, en praktskandal utan dess like - Obol-härvan. Ett avslöjande som gav eko i hela Sverige och 2007 belönades med Sveriges finaste pris för grävande journalister, Guldspaden.
I samband med Kurirens första artiklar gick finansmannen Bo Johansson och hans kompanjon Jan Saradlic under jorden och med dem försvann åtminstone 100 miljoner kronor av investerarnas pengar. En summa som kan vara avsevärt högre än så. Bo Johansson har själv tidigare uppgett att Obol förvaltade 250 miljoner kronor bara i Norrbotten.
I dag kan Kuriren avslöja att Obols huvudman Bo Johansson går fri. De som investerat blir inte bara blåsta på mångmiljonbelopp. De blir också blåsta på sin enda möjlighet till upprättelse - en rättslig prövning.
Obol-mannen Bo Johansson har i förhör inte kunnat förklara var pengarna tagit vägen eller var bokföringen finns. Av förundersökningen som Kuriren tagit del av framgår det att Johansson inte kan förklara någonting och inte ta ansvar för någonting.
Trots att Obol-utredningen pågått ända sedan januari 2007 har egentligen inga frågetecken alls kunnat rätas ut. Det enda besked statsåklagare Staffan Granerfeldt kan ge till det stora antalet grundlurade investerare är att han inte kunnat "styrka brottsligt uppsåt".
Ändå är det inte investerarna som är de största förlorarna i den här härvan - det är svensk rättsskipning. Det är alldeles uppenbart att svensk lagstiftning inte klarar av att hantera stora och komplicerade ekobrottsutredningar.
Allmänhetens förtroende för hur svensk rättskipning fungerar när det gäller ekonomisk brottslighet kunde inte ha fått sig värre törn.