Den svenska stelbentheten fick ett ansikte i veckan – i form av Svenska fotbollsförbundets disciplinnämnd.
Örgrytes straffades med 10.000 kronor i böter på grund av att supportrarna vek ut en banderoll för journalisten Dawit Isaaks frigivande. Efter en folkstorm ändrades beslutet av förbundets ordförande Lars-Åke Lagrell.
Som jag skrivit om tidigare sitter den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak fängslad i Eritrea sedan åtta år - utan att ha ställts inför någon domstol. Kampen för Dawit Isaaks frigivande har intensifierats det senaste året, bland annat tack vare aktioner från Tidningsutgivarna, Publicistklubben och riksdagen. För en tid sedan deltog jag själv i en manifestation på Storgatan i Luleå, arrangerad av riksdagens tvärpolitiska Dawit Isaak-grupp.
I Göteborg har fotbollsklubben Örgrytes supporterklubb engagerat sig i kampen. Dawit Isaaks familj är bosatt i Göteborg och hans bror och andra släktingar är aktiva inom klubben. Supporterklubben ville visa sitt stöd och vek därför ut en banderoll med budskapet ”Frige Dawit Isaak, fängslad i Eritrea sedan 2001”, på läktaren under en allsvensk fotbollsmatch. Svenska fotbollsförbundets disciplinnämnd ansåg att banderollen stred mot UEFA:s förbund mot politiska budskap på läktaren och bötfällde Örgryte med 10.000 kronor. Ett beslut som orsakade en enorm kritikerstorm, som till slut fick förbundets ordförande Lars-Åke Lagrell att stryka ett streck över ”förseelsen”.
Min åsikt i det här fallet är att disciplinnämnden agerat helt utan fingertoppskänsla. Att dela ut böter på grund av ett engagemang i ett gripande människoöde är både stelbent och dumt. Förbudet mot att agitera politiskt på allsvenska idrottsarenor är naturligtvis klokt. Idrott är idrott och politik är politik. Men Dawit Isaak-fallet handlar inte om politik i det avseende som regeln finns till för. Det handlar om en svensk som i ett annat land berövats på sina grundläggande mänskliga rättigheter. Kampen för mänskliga rättigheter kan alla ställa sig bakom - även ett fotbollsförbund.
Fotbollsförbundet skulle naturligtvis inte ha slagit ner på den enskilda banderollen, utan i stället uttalat stöd för Dawit Isaak och i samma andetag konstatera att Isaak-fallet är ett undantag.
Det finns alltid undantag från alla regler och det här hade varit ett bra tillfälle fär fotbollen att visa att supportrarnas engagemang var en bra sak och en tydlig kontrast mot allt våld och all rasism som sker i samband med fotbollsmatcher i Sverige och utomlands.
I torsdags beslutade sig Luleå hockeys supportrar för att stötta Örgryte och Dawit Isaak genom att vika ut en liknande banderoll under matchen mellan Luleå hockey och Modo. Lars G Karlsson, tävlingschef på hockeyförbundet, varnade för att detta var ett regelbrott och skulle bedömas på samma sätt som fotbollförbundet gjort. Ännu en paragrafryttare, alltså. Senare under kvällen kom Lagrells kovändning i frågan och jag misstänker att det nu blir mycket svårt att bötfälla Luleå hockey för ”förseelsen”.
Till sist kan jag konstatera att kampen för att Dawit Isaak ska friges går vidare. 19 november kommer Norrbottens-Kuriren och flera av Sveriges dagstidningar att publicera en och samma text om Dawit Isaak och yttrandefriheten, författad av Peter Englund, ständig sekreterare i Svenska Akademien. Samtliga publicerande tidningsföretag betalar också 2.000 kronor var i ekonomiskt stöd till Dawit Isaaks familj i Göteborg.
Trevlig helg!