Nej, på vår tid fanns det inga hjälpmedel att ta till. Inga genvägar. Förhoppningsvis hade man tur att träffa någon gemensam bekant för att få någon slags garanti på att det inte var en massmördare. Någon som kunde bekräfta att personen ej hade suttit inne för flera mord. Hade man otur fick man ta den risken när man via krogvägen skulle försöka hitta lyckan.
Nu kan man välja och vraka på Tinder, svajpa höger eller vänster beroende på smak för dagen och jag har personligen betat igenom alla dejtingserier som erbjuds.
Jag älskar dem. Jag älskar psykologin, gruppdynamiken och den känslomässiga tävlingen.
Min favorit är såklart "Gifta vid första ögonkastet". Ett experiment som går ut på att experter parar ihop par som rent vetenskapligt passar perfekt tillsammans.
Låt oss snälla prata om senaste säsongen.
Louise och Michael. Äsch, dom gav upp redan efter halva tiden och var så förbannat tråkiga att följa så jag orkar inte ens kommentera deras icke-existerande relation. Det enda jag har att säga är att Louise definitivt tycker det är ohett med en jämställd man.
Magnus och Sofia. Magnus var inte svår att peka ut som seriens jättebebis. Det börjar med att han blir kär i henne vid altaret.
Först hyllar han stackars Sofia så hennes utrymme att fela och vara mänsklig blir tillintetgjort och sen, när han inser att hon faktiskt inte är perfekt, faller hon från sin enorma piedestal och han blir förbannad på henne. Så otacksamt, dömt att misslyckas.
Hans vredesutbrott var ju också helt orimliga, min favorit var när han började gråta när Sofia hade glömt köpa vitlöksdressing till pizzan. OCH HON HADE JU FULA SKOR.
Man kan tydligen inte ha skor utan tanke. Skor måste tala. Säga något.
Förmedla ens inre. Herregud Magnus, ingen kommer att kunna matcha ditt ego.
Sist men inte minst har vi min favorit; Elizabeth med z och th.
Åh Elizabeth, jag älskar dig! Hon hade oturen att bli ihopparad med strumptillverkaren Mats som hade någon sjuk besatthet av att lamporna i hans lägenhet skulle tändas och släckas en viss tid med hjälp av en timer.
Han ansåg att det fanns exakta klockslag som människan behöver ha taklampor tända och släckta.
Mats ville att Elizabeth skulle sluta röka, han påtalade för henne gång på gång hur äckligt det var med rökare och det var uppenbart att det inte handlade om hennes hälsa utan om gammalt hederligt klasshat.
Samma klasshat fanns i första säsongen när Eva tjatade en hel säsong om Pers frånvaro av riktig väska. Ikeapåsar som fraktmedel duger inte för överklassen.
För Mats var cigarretter ett tecken på svaghet.
Det enda jag tänkte när han dramatiskt ville ha krismöte med experterna var: BETTAN LÄMNA HONOM OCH FIRA DET MED EN LIMPA GULA BLEND och hitta någon som inte klär sina väggar med nån slags underklädesmjukporr.
Istället slutade hon röka, blev olycklig och fick inte lita på sin egen förmåga att bestämma när hon ville ha lamporna tända eller släckta i sitt hem.
Nu är säsongen över och alla skiljde sig.
Sofia slipper förhoppningsvis köpa olika dressingar till sin sovande jättebebis och jag hoppas Elizabeth lever ett lyckligt timer-fritt liv.
Ni som är less på Tinder: säsong fyra är redan på gång.
Själv kommer jag luta mig tillbaka och längta till nästa säsongs strumptillverkande timergalning.