Krönika: Myrsteg och sjumilakliv i bostadskarriären

I bloggosfären pågår en utmaning där man summerar livet med utgångspunkt från olika år. Jag hakar på - här kommer min bostadshistoria i femårsintervaller: För 20 år sedan är året 1988 och jag och blivande maken har precis bytt vår sunkiga etta med dusch i källaren till en sunkig tvåa med dusch i källaren. I vårt nya boende härjar lapplisa, man finner små uppmuntrande meddelanden i såväl tvättstuga som trappuppgång och under soptunnelocket "tryck ner soporna ordentligt!". Innan året är slut köper vi en trea och äntligen får vi ett eget badrum. Med egen tvättmaskin!
För 15 år sedan är året 1993 och vi har hunnit flytta en gång till. Vi tar små, små steg åt gången och bor nu i en bostadsrättsfyra med egen ingång, tidigare bodde vi tre trappor upp - utan hiss. Det är höjden av lycka att känna marken under fötterna igen och det förenklar livet med barnvagn och matkassar. För 10 år sedan är året 1998 och jovisst har vi flyttat igen. Med tre barn i familjen blev lägenheten trång så vi köpte ett hus som visserligen bara är snäppet större men nu är vi i full gång med att planera för en utbyggnad av huset. 30 kvadratmeter i vinkel in mot gården ska det bli. Maken knorrar över vinterns skottande. Jag säger att det ju är härlig gratismotion. För fem år sedan är året 2003 och jag har fått äta upp min hurtiga inställning till skottandet. Året innan var maken bortrest på OS i Salt Lake City i flera veckor och det snöade som aldrig förr. Oj, vad jag fick gratismotion. Eftersom vi hunnit få ett fjärde barn och ett femte är på väg känner vi oss trångbodda igen. Jag skissar på att bygga ut huset uppåt, en hel våning till skulle lösa våra utrymmesproblem. Men vi har också hört rykten om att det ska släppas tomter på det gamla militärområdet i närheten. Vi ställer oss i tomtkö. Nu är det 2008 och vi bor sen två år i ett nybyggt hus på det gamla militärområdet. Vi tänkte noga igenom husets placering för att minimera snöskottandet. Ändå sneglar vi avundsjukt på grannens snöslunga ... Några som till skillnad från oss absolut inte fegat med myrsteg i sin bokarriär är Jessika Johansson och Erik Metsävainio. Med sjumilakliv bytte de sin lilla hyreslägenhet direkt mot en stor villa som de budgetbyggde själva. Titta in i den unga familjens drömkåk på uppslaget och läs deras tips för att bygga billigt.
Dessutom hälsar vi på hos 22-åriga Emelie Axelsson i hennes allra första egna hem mitt i Luleå. Ha det gott tills vi syns igen om två veckor!