Förra ägarna till huset där jag bor skapade en snögång mellan garage och gårdshus. Gången är till bredden perfekt för en snöskovel och vetter mot granntomten som ligger i etage en dryg meter nedanför vår tomt.
Här finns alltså potential för en jäkla schwung i snöskottningen.
I stället för att bygga snöberg på vår egna alldeles plana mark, ryggtungt slit med skoveln i lodrät vinkel, skulle jag kunna låta tyngdkraften sköta det hela. En win-win eftersom grannarna får en härlig snöhög för barnens grottbyggen. Eller, kanske inte ändå.
Grannarna är inte så sugna på ha snöfläckar kvar till midsommar.
I vilket fall som helst har snögången blivit en källa till skratt. Vi pratar om hur vi skulle kunna skapa osämja genom att hantera skottningen på det sätt som gjordes av föregående ägare av våra respektive hus. Då fanns nämligen en deal om att snön från den övre tomten, alltså vår tomt, fick skyfflas ner på granntomten.
Jag tänker att den överenskommelsen gäller fortfarande, åtminstone lite.
Till saken hör att en av de vuxna i grannhushållet, för övrigt mycket goda vänner till mig, rent yrkesmässigt är min konkurrent. Han jobbar nämligen som reporter på en annan redaktion.
Eftersom det rör sig om en skicklig journalist händer det givetvis att han vinner i rejset om att vara bäst i nyhetsrapporteringen. Vad sägs om att jag skyfflar ner lite snö sådana gånger? Snödumpning som ventil för en tävlingsmänniskas frustration.
Nej förresten, det vore nog rätt dumt.