Krönika: Björn - Ett säkert vårtecken

Vissa saker hör våren till. En är de små vadarfåglarna på översvämningarna upp längs ån. Jag märker av dem, för lille Moltas visar dem ett otillbörligt intresse. När han trissat upp sig tillräckligt börjar jag söka efter cykeln, för spring i benen har en enkel bot. Men pysande torksprickor på cykeldäck är också typiskt våren. Det får bli promenad istället. Och solen jobbar vidare på fler fronter. Ett riktigt vårtecken är tidningsrapporten häromdagen om björnar på en tomt utanför Luleå. Vintervilan är över för länets björnar. Tämligen hungriga björnar förstås, med tanke på att det gått ett tag sedan de åt sist. En och annan kreativ lösning på födosöket är inget märkligt och kanske får fler gårdar björnbesök. Naturen har en förmåga att komma extra mycket inpå knutarna just under våren. Det är nog ingen större fara med det. Snart är det sommar och då lär få björnar låta sig frestas av gamla fågelbord. Bikupor och får kanske, men knappast spillda frön. Att björnstammen ökat kraftigt i Norrbotten under en ganska lång följd av år är ingen nyhet. Inte heller är det någon överraskning att de visar sig lite mera obesvärat under våren; minns bara vallfärden av hugade björnskådare till Sjulsmark för några år sedan. Å ena sidan finns det ingen större anledning att oroa sig för några vårbjörnar bland husen. Å andra sidan finns det förstås inte längre någon anledning att spara en björn som verkligen ställer till problem. Vem vet, kanske nalkas till och med det år då Naturvårdsverket vågar ge Norrbotten en björntilldelning stor nog för att stoppa ökningen och stabilisera stammen? Medan vi väntar på sådana svar tycker jag att det vore rätt kul med en björn på min tomt också. Jag ska bara träna lite mer på lille Moltas stoppsignal.

Krönika: Björn - Ett säkert vårtecken

Nu vaknar björnarna till liv och hungriga är de. Men krönikören Ulf Lindroth är inte orolig - så länge han har stoppsignal på sin hund.