Slöseri.
Ja, faktiskt.
Det har verkligen känts som ett slöseri av stora mått att en av de allra bästa och mest klassiska lokalerna i Luleå inte haft en restaurang värd namnet på flera år nu. Ja, snudd på obegripligt faktiskt. Hur svårt kan det egentligen vara att hitta ett koncept som fungerar i den miljön, den lokalen, det läget och med det gästunderlag ett stort hotell trots allt automatiskt ger? Bättre förutsättningar går faktiskt inte att hitta.
Men det var där och då.
Här och nu har Karl August knallat in på Stadshotellet och rör om i Luleås allt hetare kroggryta. Det är med stor förväntan och nyfikenhet Krogkollen spanar in det nya konceptet i det snart 120 år gamla hotellet.
Det råder ingen tvekan om att det är en ordentlig satsning vi ser. Menyer, porslin, ja, det mesta känns påkostat och genomtänkt men samtidigt kan vi inte säga att vi är överdrivet imponerade av omgörningen av lokalen där de stora fönstren fortfarande är huvudpersonen, möjligtvis i konkurrens med den nya baren Coctailrondellen. Det är tydligt att konceptet i stort är utformat för att det ska fungera även till lunch, till middag och över tid. Ett klokt beslut givetvis. En för skitnödig satsning, om ni ursäktar uttrycket, med högsta priserna i stan och fine dining på vita dukar hade varit en betydligt större risk och snävat in gästunderlaget.
Det här ska användas.
Karl August utstrålar mer; Kom nu in och sätt dig ner. Här har vi bra service och serverar vällagad och prisvärd mat utan krusiduller.
Vi sätter oss ned för att syna det.
Vad gäller just servicen kan vi ganska snabbt slå fast att här bör det inte bli några problem. Det känns som att det bemannats upp ganska ordentligt första tiden för det är personal precis överallt. Vi har med oss i beräkningen att restaurangen är i inkörningsfas men vi slås av att krogmaskineriet känns så välsmort redan. Någon irriterade väntan är inget vi upplever under kvällen som givetvis inleds med den obligatoriska menyöversynen.
På den ganska stora menyn finns bland annat klassiska rätter som matjessill, biff Rydberg, wallenbergare, köttbullar, schnitzel och en egen utformad toast. Tankarna dras till klassiska krogar som exempelvis Sturehof eller Riche i Stockholm och det känns som fullt logiskt att de gamla stolar vi sitter på en gång i tiden köptes in av stadshotellet från just Riche. Vi sitter bra – och nu skulle det sitta bra med mat också.
I menyn svängs det med ord som tabberas och grosshandlarmiddag men Krogkollen låter sig inte imponeras över vackra gamla ord, vi har trots allt ett eget tabberas, alltså frosseri, varje gång vi går ut. Det är ett hårt jobb men glöm inte att vi gör det för Dig. Handhjärta.
Till förrätt tar vi in en toast Karl August med räkor och kräftstjärtar och en syrad kålrabbi som verkligen höjer rätten. In kommer även en väldigt vacker tartar på nötinnanlår där silverlök, nässlor och potatis skapar fint krisp i rätten. Äggulakrämen och gräddfilen balanserar upp det hela. Den inkokta vita sparrisen är välkomponerad med sin sparrisbayonne och ramslökskräm och sist ut är matjessillen som är, ja, matjessill, men den är vackert upplagd med sina perfekt kokta ägg och andra klassiska tillbehör.
Förrätterna kan inte summeras på annat sätt att de är väldigt bra. Hmmm...den där Karl August kanske har kommit till stan för att stanna? Kanonstart, verkligen.
Menyn är ganska stor och rymmer givetvis annat än ovan nämnda klassiker som dock lär vara stående inslag. Till huvudrätt får vi in en väl tilltagen bräserad lammbog med mynta, rapsskott, gröna bönor och lammsky som serveras med krossad friterad potatis. Krogkollens samlade bedömningen är att detta är en riktig höjdare för rimliga pengen 298 kronor.
Signaturköttet Pepparstek à la Karl August är en så-in-i-bomben mör och cognacflamberad minutstek med goda pommes, baconlindad haricots verts och bakad tomat. Allt i en delikat pepparsås av den riktigt peppriga sorten. Inga krusiduller var det. Enda invändningarna är att det i slutet blir en lite väl salt anrättning men peppar, peppar, den håller sig på rätt sida med liten marginal.
Biff Rydberg får vi däremot krydda en del och vi hade föredragit att oxfilébitarna var något mindre skurna men senapsgrädden som följer med är riktigt bra. Huvudrättsbesvikelsen blir, som alltför ofta, det vegetariska alternativet. Kronärtskockan känns mer som ett tillbehör till något annat än som huvudrätt och det är helt klart för lite skocka när kocken har kocka'.
Både förrätt och huvudrätt har kommit in utan minsta lilla försening och efterrätterna är inget undantag. Här hålls tempot uppe minsann.
Varje krog i Norrbotten känner sig uppenbart nödgad att ha hjortron med i någon efterrätt och Karl August är inget undantag och i deras tappning serveras hjortronen med vitchokladkräm, brända mandlar, kristalliserad vit choklad och lite annat som var för sig är goda grejer men som tillsammans gör en ännu godare enhet.
En väl tilltagen tarte består av en smörkaka fylld med karamell och rabarberkompott toppad med vitchokladganache. Snygg och bra men vi önskar oss lite mer rabarber i anrättningen. Chokladefterrätten Black forest är inte vår favorit och saknar något som bryter av, nu blir det choklad och kakao i för kraftiga mängder för vår smak.
En snygg eclairé fylld med bland annat mjölkchokladkräm avslutar vårt egenkomponerade trerätterstabberas. För den som inte vill matcha själv finns förkomponerade, och vad vi bedömer prisvärda varianter, som tar bort allt vad törst och hunger heter.
Men det får bli en annan gång för nu är vårt första möte med Karl August avslutat.
Var det värt att vänta på honom då? Ja, hur lyder där ordspråket nu egentligen?
Den som väntar på något gott väntar ALDRIG för länge. Så var det.
Krogkollen