Kritisk till låg bemanning

Hans Lantto har arbetat 36 år inom poliskåren. Han har sett många förändringar, varit med om många omorganisationer och framför allt sett hur antalet ordningspoliser som ska stävja våld och brott på gator och torg blivit allt färre och färre.  ? Det är klart att folk i allmänhet flyttar fram gränser när poliser knappt syns på vissa orter i vårt samhälle. Det är ju inget konstigt alls med det, säger Hans Lantto. Hans Lantto är mycket kritisk till hur de ansvariga organiserar och bemannar framför allt kvälls- och nattetid då den största och grövsta brottsligheten i regel äger rum. För få poliser helt enkelt  ? Det är för få poliser. Det är bara så. Jag kommer ihåg när det fanns tio man i Övertorneå. Och då pratar jag ordningspoliser, de poliser som är lägst ner i hierarkin. Det finns många olika typer av poliser som behövs naturligtvis, men när gemene man pratar om polis då är det oss de pratar om, ordningspoliserna som ska se till att människor vågar gå på stan kvälls- och nattetid, säger han. Hans Lantto anser att det bara i Luleå krävs fyra poliser kvälls- och nattetid måndag till och med torsdag samt åtta fredag och lördag. Plus en krimjour.  ? Så var det för en tio år sen och då fungerade det mycket bättre. Vi är visserligen åtta på schemat nu också på fredag och lördag, men det stämmer aldrig någonsin med verkligheten. Folk är sjuka, en del har inre tjänst och en del kanske är borta på utbildning och några ersättare tas sällan eller aldrig in då ekonomiska resurser saknas, säger han. Från polisledningens sida sades det först att 17 poliser skulle göra Luleå till en säker stad i fredags kväll och natt då Kuriren på nära håll följde polisarbetet. Föll bort från schemat Två civilspanare föll bort direkt, vilket gjorde att antalet var nere i 15.  ? Sedan hade två ordningspoliser rätt till inre tjänst och så bestod styrkan också av tre polisaspiranter varav en inte färdigutbildad och krävde en handledare, säger Hans Lantto. Vidare säger han att det borde vara mer mixat vad gäller ålder på de som arbetar som ordningspoliser.  ? Men att vara ordningspolis är ju något som är lägst ner i hierarkin i organisationen. Får du någon typ av inre tjänst får du också höjd status och bättre betalt. Så är det bara, fortsätter han. Luleå ett enda närpolisområde Begreppet närpolis infördes på 1990-talet och genom närpolisreformen försökte staten förändra polisens sätt arbeta genom att polisen skulle komma mycket närmare medborgarna och samarbeta med socialtjänsten, skolan och föreningslivet. Målet var att varje kommun skulle ha en närpolis per 1.000 invånare. Som flest fanns det 485 närpolisområden (1987). I dag är det nere i 285 områden. Områdena har också blivit större, vilket gjort att den lokala förankringen minskat. Luleå är exempelvis ett enda stort närpolisområde som Bo Strömbäck är närpolischef över. Brottsförebyggande rådet gjorde för fyra år sedan en utvärdering och resultatet var bland annat att man konstaterade att närpoliser arbetade mer med utryckningar snarare än förebyggande arbete. Det sist nämnda var huvudsyftet med närpolisreformen. Stefan Holgersson har gjort en doktorsavhandling i ämnet närpolis. Ser våld men inga poliser  ? Det är färre poliser med lokal förankring och färre poliser ute, säger Stefan Holgersson till SVT angående Sveriges närpoliser. Hans Lantto driver också en taxirörelse vid sidan om sitt arbete som ordningspolis.  ? Jag ser mycket våld och skit i min roll som taxichaufför också, men jag ser inga poliser. På fredag eftermiddag går 100 poliser hem och tio kommer in för att jobba under kvällen och natten, säger Hans Lantto kritiskt. torkel.omnell@kuriren.com 0920/375 43