Kritiken förvånar

Drogproblematiken har varit en del av Davids liv under de senast tio åren. Det har handlat om ett decennium där han har bytt olika vårdinrättningar med anstalter. En tillvaro nere på "botten" i samhället.David heter egentligen något helt annat och är givetvis osäker på om han ska vara med på bild och med sitt riktiga namn. Han väljer att avstå. Den stora anledningen, förutom skammen, är att han vill skona dottern som han i dag inte har speciellt bra kontakt med.För David var det ett längre fängelsestraff som fick missbruket att ta fart på allvar. När han kom ut från anstalten hade alla hans illusioner om ett normal tillvaro förvrängts eller slagits sönder.Uppvaknande
- Då var det gasen i botten, säger David till Norrbottens-Kuriren.Men när en hel rad vänner åkte in på längre fängelsestraff var det som ett uppvaknade för honom. Han insåg helt plötslig hur destruktivt hans liv var.Han bestämde sig att prova på Hammarbakken i samråd med en socialsekreterare.- Jag har varit på behandlingshem tidigare och kände att det skulle bli som kaka på kaka. Varför jag for hit var för att det är lite av en skyddad miljö. För jag fixar inte på egen hand att vara drogfri.David har ingen förståelse för kritiken mot behandlingshemmet.- Jag tycker det här är bra. Naturligtvis finns det såna som har mer behandling men det vet man ju om innan.Personalen på Hammarbakken har inte fått någon kritik framförd till dem.- Jag känner mig då väldig förundrad, för jag har då inte fått den till mig, säger Eva Henriksson, föreståndare på Hammarbakken.Henriksson berättar sedan att hon och personalen, i samråd med klienterna och deras socialsekreterare, gör upp en plan för vistelsen. Vad som är målet och hur de ska arbeta.En plan som de sedan följer.Att det sedan finns människor som inte tar till sig behandlingsformen, kognitiv beteendeterapi, KBT, är ingen nyhet.- Kan man inte säga så här; om man har förväntningar att man ska äta ett äpple och så blir det en banan. Då blir man besviken, säger Göran Hedberg, utredare och behandlare på Hammarbakken.- Det här bygger på frivillighet och det är ju inte säkert att behandlingsformen passar alla. Då får man kanske söka sig någon annanstans, det är väl inget mer med det.- Sedan är det ju så att Hammarbacken inte är ett renodlat behandlingshem, säger Agneta Larsson som har likadana arbetsuppgifter som Hedberg.Angående kvällar och nätter utan personal säger Eva Henriksson:- Men vi har ju en jour. Det är alltid någon i personalen som har jour, säger hon och fortsätter:- Tanken med att vi inte har nattpersonal är ju också att klienterna ska få jobba med sig själv. Det är ett inlärningstillfälle.Göran Hedberg konstaterar att visst kan man ha total kontroll. Men då missar man syftet med behandlingen.- Då blir det ju som på ett fängelse, säger han.David hoppas att tiden på Hammarbakken ska bli en start på något nytt.- Jag vågar inte lova att jag ska klara det. Från början sa jag att jag gör det här för min dotter. Men jag måste göra det för mig själv, för att jag ska må bra.

Kritiken förvånar

David har vårdats på rena behandlingshem tidigare utan framgång. Men på Hammarbakken känns upplägget rätt. Och kritiken har han ingen förståelse för. - Naturligtvis finns det såna som har mer behandling men det vet man ju om innan, säger han.