Sanningen blir oerhört tydlig efter en slagning i Kurirens arkiv: sedan våren 2012, då narkotikaenhetens personal hämtade i fyra personer i Boden som senare dömdes, har polisen inte gjort ett enda större narkotikatillslag i Norrbotten.
Anledningen till detta enligt en rad poliser med god insyn i organisationen är nedmonteringen av narkotikaenheten förra året.
I dag ingår polisens arbete mot de tunga narkotikabrotten i enheten brottsutredningar.
– Det är lite trist att det har blivit som det har blivit med narkotikabekämpningen från polisens sida, när det gäller grova narkotikabrott. Att det inte är riktigt lika prioriterat som förut, säger Per-Olov Andersson, förundersökningsledare hos polisen, som under fem år ledde narkotikaenheten som chef.
Andersson tror att ett svalt intresse från polisledningen är en orsak till att arbetet mot de grova narkotikabrotten har prioriterats bort.
– Jag tror inte man är så intresserad, säger han och pekar sedan på vad som krävs av personalen som arbetar med dessa ärenden.
– För att driva den här typen av arbete så måste man ha ett stort engagemang och ett stort kontaktnät. Både inom och utanför polisen. Det krävs mycket av dem som jobbar med det. Man kan inte hålla på med en massa olika saker samtidigt, utan det är ett långsiktigt jobb.
Per-Olov Andersson pekar sedan SI-gruppen (särskilda insatser), med Michael Selini i spetsen, som rönt framgångar i sitt arbete mot narkotikahandeln bland ungdomar i vid kusten.
– Dom är ju engagerade och dom har resultat på den nivån.
Missnöjet i polishuset är massivt mot den nuvarande organisationen och skrotningen av narkotikaenheten.
– Nu är det bara pissprov man håller på med, säger en polis med lång erfarenhet från tunga utredningar.
Förklaringen till att polisen inte gör några större narkotikatillslag i dag är väldigt enkel, menar en annan polis med stor erfarenhet: polisen i Norrbotten har helt enkelt lagt ner arbetet mot grov narkotikabrottslighet.
– Varför spanar, uppdagar och utreder inte Norrbottenspolisen grova narkotikabrott längre? Är det för att de inte längre finns? Eller är det så att de är utrotade? säger polismannen och fortsätter ironiskt:
– Då är vi den enda polismyndigheten i Sverige som har utrotat grova narkotikabrott. FBI borde kanske höra av sig eftersom vi är så framgångsrika.
Polismannen konstaterar sedan, precis som Per-Olov Andersson, att ett arbete mot grova narkotikabrott många gånger bygger på kontakter och förtroende.
– Du bygger kontakter, du skapar förtroende. Och det här får man inte om man slänger in en annons i tidningen. Det här bygger man upp.