Det skriver stadsbyggnadschefen Anders Dalstål i ett yttrande som ska skickas till näringsdepartementet. I slutet på november förra året presenterade FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut en internationell jämförelse av militär flygverksamhet och vindkraftens utbyggnad i närheten av militära flygplatser.
Jämförelsen gjordes på uppdrag av regeringen, som påpekade att det inte var frågan om att överpröva Försvarsmaktens beslut om stoppzoner vid de tio militära flygplatserna som togs i oktober 2010. Beslutet innebär att Luleå Energis planerade satsning på vindkraftverk på Playa Plannja inte kan förverkligas, eftersom vindkraftverken ligger inom stoppzonen runt F 21.
Inskränker självstyret
Anders Dalstål skriver att Försvarsmaktens utökade anspråk kan tolkas som ett försök att inskränka det kommunala självstyret. Hur stora inskränkningarna blir i praktiken beror på hur stoppområdet kommer att tolkas, om det blir ett absolut förbud eller om det bara innebär att vindkraftsetableringar ska analyseras särskilt noga, ungefär som det är i Tyskland.
Om det är det senare som avses har kommunen inga principiella invändningar mot stoppzonen. Ett totalförbud skulle däremot innebära att nästan halva kommunen är otänkbar för vindkraftsetableringar. Det vore olyckligt, skriver Anders Dalstål. Anders Dalstål anser att den viktigaste frågan inte besvaras, nämligen hur stoppområdena ska tillämpas i praktiken av försvaret.
I jämförelsen föreslår FOI åtgärder inom fyra områden för att underlätta vindkraftsutbyggnaden, bland annat att lämpliga områden för vindkraft ska identifieras på ett tidigt stadium.
Stadsbyggnadschefens förslag till yttrande ska behandlas av kommunstyrelsen.