Videon är inte längre tillgänglig
Klockan är halvåtta och Alicia står vid busstationen i Luleå. Här ska hon och alla andra som är uttagna till testerna för den grundläggande militärutbildningen hämtas av minibussar som ska köra dem till F21.
Det visar sig att killarna i väntrummet också har samma mål i sikte men att de totalt sett är färre än väntat. Bara hälften av de kallade har inställt sig.
Det blir avfärd med en minibuss som körs av avdelningschefen för urvalstest i Göteborg. Per Hedered och hans crew har varit i Luleå hela veckan. De har riggat upp allt som krävs för de tester som ska göras på tre olika våningar i ett logemente på militärområdet.
Tre gånger om året kommer rekryteringsmyndigheten hit för att utföra testerna. Ibland är det enheten från Linköping som är här, ibland de från Göteborg.
Med sig har Per Hedered ett gäng sjuksköterskor, psykologer, en läkare och inskrivningspersonal. Regementena tillhandahåller yrkesvägledare, som är den sista viktiga länken i uttagningskedjan.
Men om detta vet Alicia ännu inte så mycket. Vi har tidigare träffats på ett av stans gym, när Alicia kört sitt specialsydda träningsprogram och hon har berättat att hon vet att det kommer att genomföras kunskapstester, psykologsamtal, hälsokontroller, styrketest och konditionstest. Mest nervös är hon för konditionstesten. Det är ett maximalt syreupptagningstest på konditionscykel.
Vad Alicia inte känner till är att det finns en risk att dagen blir väldigt, väldigt kort. Inskrivningsprovet, som samtidigt är en sorts intelligenstest, är helt avgörande för om man blir kvar under resten av dagen. Per Hedered berättar att det finns de som får gå raka vägen till psykologen för att få beskedet att det inte blir någon militärutbildning. Inskrivningsprovet och psykologsamtalet är de två delar som dessutom inte får göras om.
Alicia är ensam i datasalen när inskrivningsprovet börjar. För varje riktigt svar hon lämnar blir frågorna allt svårare. Här testas den spatiala, logiska och verbala förmågan. Per Hedered berättar att det är en sorts allmänbegåvningstest, specialsydd för försvarsmaktens behov.
Allt eftersom fylls datasalen på med fler kandidater och när frågorna plötsligt ska besvaras under tidspress blir Alicia nervös men provet blir godkänt och hon får gå vidare till hälsoundersökningarna en trappa ned. Där tas hon omhand av en sjuksköterska som kollar Alicias syn och hörsel och går igenom hennes sjukdomshistoria. Hur är det med pollenallergin? Äter hon några mediciner just nu?
Sedan ska rygg och fötter kollas. Sjuksköterskan undersöker så att det inte finns några knölar på fötterna och att fotvalvet ser normalt ut. En soldat ska klara av att marschera många, många mil i kängor.
Alicias blodtryck, vikt och längd mäts. Hennes färgseende undersöks och doktorn gör ett EKG på henne. Därefter är det dags för styrke- och konditionstesterna.
Alicia tar ett djupt andetag. Det är ju den här delen hon oroat sig för mest. Ska den specialträning hon ägnat de senaste månaderna åt räcka till?
Hon säger själv att hon fram till i höstas var en riktig soffpotatis. Det var när informationsbladet om grundläggande militärutbildning damp i brevlådan som hon bestämde sig. Nu fick det vara nog!
– Jag ville anta utmaningen, jag kände att yes - jag ska bli riktigt stark. Mamma, som är gruppträningsinstruktör på gymmet, peppade mig jättemycket och med hjälp av en personlig tränare lade vi upp ett program åt mig. Jag har tränat fyra, fem gånger i veckan och haft fokus på ben - och ryggstyrka och konditionsträning.
Alicia berättar att det där med att jobba åt försvarsmakten alltid har funnits med i bakhuvudet.
– Pappa har jobbat inom försvaret och jag är själv nyfiken på både militär- och polisyrket. Jag vill jobba som ledare, det passar mig.
Alicia går just nu gymnasiets ledarskapsprogram och kan tänka sig att vara deltidsanställd inom försvaret för att på så vis delvis finansiera fortsatta studier. Hon vill jobba med människor och blir det inte inom försvaret kanske det blir som socionom.
Sjuksköterskan som följt Alicia genom hela hälsoundersökningen förklarar för henne hur styrkeprovet ska utföras. Hon ska, stående på en liten avsats som både väger Alicias vikt och mäter med vilket tryck hon hivar upp stången, utföra en slags marklyft där stången ska skjutsas ända upp till hakan. ”Böj ordentligt på knäna och tryck upp stången explosivt!” instruerar sjuksköterskan och Alicia tränar på lyftet ett par gånger, innan det blir allvar. Alicia får två försök på sig innan sjuksköterskan konstaterar att hennes resultat är likvärdigt med det som de flesta tjejer får.
Inför syreupptagningstestet på motionscykel byter Alicia om. Nu kommer det att bli svettigt och det är just denna del i antagningsprövningarna hon varit mest nervös inför. Ett pulsmätarband kopplas runt Alicias bröstkorg och hon instrueras att hålla samma fart hela tiden. Efter fem minuters uppvärmning börjar det egentliga provet. Motståndet ökar gradvis, tills mjölksyra uppstår. Alicia trampar genom nivå tre, fyra och upp till fem och nästan sex men där tar orken slut och det tar ett tag att varva ner innan det är dags att duscha och göra sig redo för den sista utmaningen som är psykologutfrågningen.
– Kanske kommer det att handla om hur man funkar i grupp och hur man reagerar i pressade situationer, funderar hon.
Personalen har förberett henne på att psykologsamtalet brukar ta över en timma.
Den timmen blir lite av en pärs. Alicia känner sig som en urvriden trasa efteråt.
– Phu, det tog verkligen på krafterna. Jag var inte alls förberedd på att bli bombarderad med frågor på det här sättet. Psykologen var verkligen hård. Hon frågade varför jag vill jobba i försvaret och när jag sa att det är ett utvecklande jobb där man jobbar med människor pressade hon mig och sa att det bitarna får man i många andra yrken, varför just försvaret? Ja, jag fick verkligen tänka till och vrida och vända på allt. Frågorna handlade också om min barndom och huruvida jag skulle klara att använda mitt vapen mot en annan person och sådant är svårt att svara på. Det kan man ju inte veta?!
Alicia är nöjd med sin insats. Hon trivs verkligen i den här miljön och säger att alla är så hjälpsamma och trevliga. Nu återstår bara att träffa en yrkesvägledare. Det är den personen som sammanfattar provresultatet för de sökande och det är yrkesvägledaren som ger de som klarat provet en placering. Men det är för den skull inte säkert att alla som klarat provet får en tjänst. Det kan vara långt fler inskrivna än antalet platser och först efter några veckor görs en nomineringslista och den som är lämpligast för respektive tjänst får den.
– Den här dagen är som vilken anställningsintervju som helst. Vi har ju helt släppt mönstringsbegreppet, förklarar Lars Edström, handläggare på rekryteringsmyndigheten och den som kilat upp och nedför trapporna under hela dagen. Han fungerar lite som ”kittet” mellan försvarsmakten och rekryteringsmyndigheten.
Det är Alicias tur att träffa yrkesvägledaren och han har tråkiga besked. Alicia kan inte få en placering eftersom resultatet av hennes styrketest inte var tillräckligt bra. Man ska nå upp till minst en trea och hon fick en tvåa - precis som de flesta tjejerna. Alla andra resultat var fina men Alicia känner sig ledsen och besviken. Om hon bara kunde få göra styrkeprovet en gång till?!
Det får hon, men inte i dag. Tidigast om tre månader kan hon göra om styrkeprovet och klarar hon det då så kan hon få en placering.
– Jag måste samla mig nu och sedan tar jag nya tag. Fasen, är det bara styrkan det handlar om så ska jag klara det. Jag fick tipset att köra mer marklyft och benböj. Nu blir det hårdkörning på gymmet! Att få ett nej är ändå inte det värsta som kan hända. Bara att jag fått vara här känns jättestort och jag kommer igen.
Just den här dagen var det 19 personer som prövades i antagningstesterna, fyra klarade dem inte.
Några som genast har några tröstande ord till sin storasyster är Alicias bröder Algot, 8 och Dexter, 5: ”Alicia, det är ju ändå rätt bra att du inte blir någon krigargubbe för då kommer du inte dö om någon knäppis skjuter dig i krig."