Kränkningarna sitter i för livet

- I dag har jag assistent 22 timmar i veckan som är mina armar och ben. Jag skulle ha svårt att ta mig fram helt själv eftersom jag är halvsidesförlamad, berättar Helena som är 41 år och bor i Boden med sambo. Hon är född i Gällivare, gick skola där och hade en favoritlärare som hjälpte henne genom tuffa skolår, Gunvor Sehlberg, som i dag är rektor på Nya Läroverket i Luleå och den som bjudit in Helena för att föreläsa för barnen. De två har en vänskap som stått sig genom åren och kontakterna är täta i vardagen. -Det är intressant det Helena berättar och alltid tar upp med mig, om hur hon minns mobbningen och hur knivskarpa minnena är, ned till klockslag, säger Gunvor Sehlberg. Glömmer aldrig
Hon tycker att Helena Appelqvist är en värdefull ögonöppnare för skolbarnen i en fråga som hennes skola och som många andra skolor arbetar mycket med, respekten för varandra i alla delar av samhället. Helena var en frisk liten flicka fram till treårsåldern. -Jag fick epilepsi vid 2-3 års ålder men medicinerna hjälpte. Men så jag blev sämre i tolvårsåldern och vid 16 års ålder var jag tvungen att genomgå en stor hjärnoperation för att mina kramper, runt tio anfall per dag, skulle minska. Jag är nog en ganska unik person i dag för man tog bort halva hjärnan, berättar Helena som i dag har svårt att gå och lider av minnesstörning men annars har lika god tankeförmåga som vem som helst, eller är lika smart, som hon säger. Blir arg
- Förr blev jag ledsen när någon behandlade mig nedvärderande och diskriminerande, i dag blir jag förbannad, säger hon med eftertryck till barnen i årskurserna 4-6 som bänkat sig för att lyssna till denna kvinna på 41 år. Det är knäpptyst i skolans bibliotek när de får berättat för sig om en skolflicka som blir sparkad och hotad, och om oförstående speciallärare som i stället för att vara hjälpsamma "är dumma". Men också om glädjen över dem i hennes liv som faktiskt är sjysta och som förstår och en chef på Samhall som "förstod min kapacitet och hjälpte mig att hantera dem som mobbade mig". Helena berättade för barnen att det inte bara är barn som kan agera på ett kränkande och oförstående sätt. Inte bara barn
- Nej, även äldre gör det. Ett exempel var en äldre kvinna som stod mitt i min väg inne i Boden och jag tog mig inte förbi henne. "Har du möte" frågade jag henne men fick inget svar. Jag var tvungen att gå ut mot trottoarkanten och där föll jag. Tro inte att hon ens kommenterade det eller försökte hjälpa mig upp och ändå var det ju hon som hade friska ben som skulle ha flyttat sig för mig, sade Helena till barnen som nickade förstående. - Så barn, när ni ser någon handikappad som verkar behöva hjälp, gå fram och erbjud er, sade Helena Appelqvist som tycker det pratas för lite om mobbning i samhället. - Jag tror att vissa skolor inte tar upp det här utan slår ifrån sig. Och politikerna vet inte alltid hur det är för oss funktionshindrade. Man måste sätta sig in i frågan. Det räcker inte med en kampanjdag varje år, säger Helena som själv är politiskt aktiv i s-kvinnornas förening i Boden. I dag är Helena Appelqvist sjukpensionär, det är för svårt att jobba med den sjukdom hon har. Men att åka runt och prata på skolor om vikten av att ha respekt för andra människor och att informera om funktionshindrades situation, det är något hon gärna kommer att lägga sin krafter på.

Kränkningarna sitter i för livet

– Minnena från mobbningen går aldrig bort, de sitter kvar!I går gav Helena Appelqvist, funktionshindrad kvinna från Boden, eleverna på Nya Läroverkets mellanstadium en aha-upplevelse då hon berättade om den mobbning hon utsattes för under sin uppväxt.