Läs mer: Stor vinst för samhället.
Läs mer: Man känner sig prioriterad.
Allting börjar när en person i familjen blir sjuk efter en olycka. Jens Hannu är nio år gammal och mår riktigt dåligt.
– Jag fick något inom mig som inte fungerade, säger Jens Hannu till Kurirens utsände under pressträffen med ansvariga på Krami.
Ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen, socialtjänsten vid Luleå kommun och Kriminalvården som firade ettårsjubileum – och som i förlängningen räddar Jens Hannu.
Vi återkommer till det.
Efter olyckan är nerförsbacken brant för den 25-årige Luleåbon. Alkohol kommer tidigt in i bilden, följt av tyngre droger.
– Det var som inget stopp och gick bara runt i en enda cirkel. Men det gjorde bara att jag började må ännu sämre, säger Jens Hannu.
Stölder och våld blir vardag för honom.
– Man tog väl ut det dåliga måendet på andra. Det är väl inget man är stolt över och det är inte den bästa tiden i ens liv. Men förändringen har kommit och gjort mig till den jag är i dag, säger han.
Resan ner i det svarta stannar upp när det är riktigt illa ställt med honom. På ett behandlingshem i södra Sverige får han upp ögonen för Krami.
När verksamheten startar i Luleå finns Jens Hannu på plats.
– Det första jag sa när jag kom dit var att det fanns inte en chans i helvetet att de skulle få mig till skolbänken. Men det var där jag hamnade till slut i alla fall, säger han och skrattar.
Bara för att fundera en liten stund och sedan konstatera:
– Utan Krami hade jag inte varit där jag är i dag.
Jens Hannu har varit långt nere i "källaren" och börjat klättringen tillbaka. I dag utbildar han sig till svetsare och kan skratta åt det som har varit. Drogfri har han varit i tre år och fem månader.
– Jag börjar få tillbaka kontakten med min familj och farsan. Nu är han ju glad när jag ringer, man hör att han skiner upp. Det är inte som förr, säger Jens Hannu.
Under det första året i Kramis verksamhet i Luleå har 24 män varit inskrivna. Av dessa har bara tre stycken blivit utskrivna på grund av misskötsamhet.
– Det är ett otroligt bra resultat, säger Camilla Piekkola från socialtjänsten på Luleå kommun.
Piekkola berättar att beräkningar visar att en person i utanförskap i stället för i arbete kostar samhället 12,5 miljoner kronor. Tyngdpunkten har därför varit att se till att de inskrivna får ett arbete. Slutmålet är att de på egen hand ska lösa livssituationen.