När Gudrun Wennström, Kottarnas grand old lady, kommer ut ur sminklogen har hon tagit på sig en blå kostym och en liten hatt. I ett nafs har hon förvandlas till karaktären Arvid. Eller ”han Arvid borta Bjurå” som han kort och gott har fått heta under de 25 år som han och Kottarna har existerat. Linda Strand Andersson är den siste i gruppen som anländer till Folkets Hus och kvällens repetition. Arvid överrumplar henne med några fräcka kommentarer redan när hon kliver in genom dörren.
Hela gänget skrattar och man kan riktigt känna glädjen, spontaniteten och lekfullheten.
Tonen inför kvällens repetition är satt.
– Vi har väldigt roligt. Annars skulle man aldrig hålla på. Vi är som en enda stor familj, säger Linda Strand Andersson och ler.
Samtidigt får hon en välkomnande kram av Gudrun Wennström som lika snabbt kliver ur rollen som den i Bjurå så folkkära karaktären.
– Gudrun kan det här med att improvisera. Det är bara att försöka följa med, säger Linda Strand Andersson och ler.
Vid ett par tillfällen har Gudrun Wennström gått med tanken att göra en revy utan Arvid. Det har då lett till protester i gruppen och bland de trogna besökarna. Kort och gott; Arvid måste med, annars blir det ingen riktig revy i Bjurå.
Och riktig revy blir det – i år också. Dessutom för 25 året i rad.
– Ja, vi firar jubileum. Det är inte klokt hur tiden har gått. I år är han med i Vem tar vem och han får sig en kvinna. Törs vi säga något mer. Ja, hon är ganska luden. Och skäggig, säger Gudrun och skrattar.
Sedan tillägger hon:
– Och så jobbar hon på Assi i Karlsborg, säger Gudrun och garvar.
Under 25 år finns många minnen. I pärmen med urklippen ser man Norrbottens-Kurirens legendariske kultur- och musikskribent Rolf Nilsén sittandes i logen. Han brukar ha som tradition att bevaka Kottarnas premiär.
– Jag tror att han tyckte om oss. Åtminstone kändes det så, säger Gudrun Wennström.
Samtidigt var de alltid nervösa när de visste att han skulle komma.
– Det var underbart när han kom och satt här och man såg att magen guppade. Då visste man att han skrattade, att det funkade. Man hade ju sån respekt för honom att ”fan, vad tycker han nu”, säger Gudrun Wennström.
Det utvecklades ett kärleksfullt förhållanden mellan ensemblen och den många gånger rätt sylvassa kritikern.
– Det följde vissa rutiner. När han kom fanns alltid en laxmacka. Han är saknad, säger Gudrun.
Han är lång ifrån ensam när hon och de andra går genom minnenas allé. Under 25 år är det många profiler som har agerat – och passerat.
– Jag blir lite gråtig i magen när jag tänker på det. Det är Kalle Nordström, Ove Nordlund, Britt-Marie Persson och Sally Nordlund, säger hon med en allvarsam min.
Hon har också skrivit en sång som fångar lite från de 25 år som har gått. Den tänker hon också framföra i årets revy.
– Men jag måste få busa till den lite. Annars kommer jag inte att klara av det, då kommer jag att böla, säger hon.
Då ställer Alf Nilsson fram en tårta på bordet i den fina ombonade kafédelen i byggnaden. Den får nu ta plats bredvid några förföriskt goda hembakade saffransbullar.
Sven-Bertil Nilsson som är en av doldisarna i sällskapet tar en bit av tårtan. Han sköter ljuset och trivs med den rollen.
– Jag halkade ju in i det här eftersom du var med, säger han och ser på hustrun Birgitta Nilsson som har varit med som aktris i 13 år.
De två bor i Hundsjö som ligger cirka 25 kilometer från Bjurå.
– Det är ju gemenskapen som gör att man fortsätter. Sedan är det ju roligt att vi har det här tillsammans, säger Sven-Bertil Nilsson.
– Ibland kan det kännas lite motigt att sätta sig i bilen men direkt som jag börjar rulla kommer de där positiva tankarna, inflikar Birgitta.
Under sommaren har det suttit uppe en önskelåda i Folkets Hus. Där har besökare på sommarcaféet fått tillfälle att föreslå nummer från tidigare revyer som de vill se på nytt. Femton nummer i årets revy är sådana gamla favoriter som nu levereras i lite ny tappning.
– ´Sedan har vi en hel del nytt. Visst är det viktigt att ha bra material och att repetera så att det sitter. Det allra viktigaste är ändå glädjen. Den tycker jag att vi har. Vi har glädje i det vi gör, säger Gudrun.
Flera revyer har lagts ned och anrika Ersnäsrevyn har tagit en paus i år. Kottarna fortsätter dock oförtrutet och publiken är lika trogen som alltid. Hittills är det sju bussar som kommer. Det är grupper från Malmberget, Boden, Luleå, Piteå och Skellefteå som väljer att resa till Bjurå. Nio föreställningar är inplanerat och biljettförsäljningen går bra.
– Biljettförsäljningen går faktiskt lite bättre än i fjol och det är glädjande. Det känns ju skoj för vi behöver få in pengar eftersom det är ett stort hus där där en hel del går åt i själva uppvärmningen, säger Yngve Johansson som är gruppens ordförande sedan 19 år.
Sedan några år tillbaka kan besökarna också äta mat i Bjurådalens bygdegård innan det är dags att kliva in i Folkets Hus.
Där tas de, som alltid, emot med öppna armar. Så har det varit i ett kvarts sekel nu – och så ska det också fortsätta.
– Vår verksamhet ska genomsyras av värme. Och vi har lyckats att skapa en trivsel. Både för oss själva och för andra. Mat, dryck, mingel och sedan underhållning. Sedan är det en häftig grej att komma hit ut i skogen i ingenstans och mötas av allt det här. Det är också lite av grejen, säger Gudrun.