Nikolaj Majorov uppträder som eldartist.
Solen skiner i Luleå när Majorov slår sig ner i Norra hamn för att prata om livet på och utanför konståkningsisen.
Eldartist, hur kom du in på det spåret?
– Vi har haft Christmans on Ice flera år i rad och började bjuda in eldartister. För två år sedan fick jag pyro på skridskorna som jag åkte med, då kände jag att det var så himla coolt och kul. Började sakta träna med hemmagjorda, utan eld, pois och tog tips från dem och lärde mig mycket. De skickade upp lite kevlar, materialet som brinner, och då körde jag första gången med eld – sedan dess har jag fastnat och kört en del shower.
Har du lyckats tända eld på dig själv?
– Jag har inte brunnit, men jag har fått en solbränna från elden.
Du har uppträtt på både bar mark och is. Är det en extra utmaning att göra det på skridskor?
– Det är det. Det är lite mer inriktat för mig att köra på is för det är det mesta jag tränat, men det blir en utmaning när man måste hålla koll på varje snurr man gör, hur handleden, redskapet och skridskorna går.
Varför lockades du till att åka konståkning?
– Det var familjen. Pappa var konståkare, brorsan blev det och det blev som självklart att jag också skulle hoppa in i samma fotspår.
Vad är det bästa med sporten?
– Det är som ett samhälle. Alla har samma kärlek och hat till sporten. Det är sällskapet, få resa världen runt, tävla och nå sina mål. Men det är just alla vänner man har i en liten sport som ändå är jäkligt stor.
Det sämsta?
– Vet inte om det går att säga något som är sämst. Men det är väl som i vilken sport som helst att man vill undvika skadorna.
För två säsonger sedan tog du klivit upp till senior från junior, hur har resan varit?
– Den har varit riktigt rolig och såklart jobbig. Första säsongen började jag lite som junior och sedan hoppade jag över till senior. Kommer ihåg att man inte kände sig hemma där än, alla var nya och man kände sig som en baby på isen jämfört med alla andra. Men jag har vant mig och nu är det väldigt många juniorer som jag känner som hoppat upp. Det har underlättat. Alla är människor, de är skämtsamma och seriösa när det väl gäller. Jag har lärt mig väldigt mycket.
Vad är du mest nöjd med under din karriär hittills?
– Det är EM-prestationen. Och Junior-VM i år, den är jag nöjd med men visste att jag kunde ha gjort bättre. Jag tog mig rätt högt, det är en stor skillnad att vara 13:e plats på JVM och en 21:a plats som sist.
"Den har varit riktigt rolig och såklart jobbig", säger Nikolaj Majorov om klivet upp till senior från junior.
Din pappa är tränare, din mamma koreograf och du har tränat med din storebror. Hur fungerar det?
– Det är den bästa kombon man kan ha, att ha en full familj inom samma sport. Dels att man sparar lite pengar (haha). Men samtidigt är det väldigt jobbigt, det är konståkning hela tiden, men vi har nog ändå lärt oss genom åren att utesluta konståkningen när den inte behövs hemma.
Vad gör ni hemma då för att koppla av?
– Det är väl som vilken vanlig familj som helst. Vi vilar, spelar lite, lagar mat och sådant.
Men hur känns det att du och din storebror inte tränar på samma sätt tillsammans?
– Han är på isen då och då. Såklart är det en person mindre som tränar, men han är fortfarande i vår familj och honom kommer man inte tappa bort. Han är fysio och kommer mest troligt att resa med oss på större tävlingar.
Du skulle tävla för första gången på VM tidigare i år om det inte vore för coronaviruset. Hur kändes det?
– Det var riktigt frustrerande och det var de för väldigt många. När man jobbar så hårt och inte får det man strävat efter blir det frustrerande. Man blir väldigt ledsen först, men man kommer igenom det och får tänka att det är nästa år igen.
Nikolaj Majorov under EM 2020.
Tappar man motivationen att fortsätta när man inte vet hur framtiden kommer te sig?
– Nej. Det är riktigt frustrerande när något ställs in, som en konsert eller VM, men det är bara att se på det positiva: Det ger mig ett extra år att bli ännu starkare.
Samtidigt som du tävlar studerar du på gymnasiet. Hur fungerar det?
– Det har fungerat väldigt bra, jag har fått mycket hjälp från lärare, rektorer och vägledare. De har förstått hur vi ska jobba ihop för att jag ska klara av allt. Men jag är verkligen ingen toppelev, man har andra saker på huvudet som man vill bli bäst i och kanske inte historia.
Har det varit någon period då du känt att du vill ge upp för att det blivit för mycket?
– Det har nog alla haft i skolan. Men år ett hade det blivit lite knas i schemat, jag hade från börjat planerat att gå fyra år men jag gick på 100 procent istället, alltså som en treårsetta. Det blev väldigt mycket när jag åkte bort och låg efter i allting. Men tack vare en lärare som frågade hur mitt schema såg ut, när jag nästan var helt förstörd, insåg vi att jag körde 100 procent. Han kollade upp schemat och redan nästa dag hade vi löst det.
Till sommaren tar du studenten, vad är nästa steg?
– Jag tänker bara träna på i minst två år till tills OS-säsongen. Därefter kommer jag försöka söka in till polishögskolan, det är också en av mina drömmar.
Varför är det en dröm?
– Jag är en person som älskar att hjälpa till, lösa problem, prata med folk och jag gillar inte brott. Hatar när andra blir utsatta för sådant och vill alltid hjälpa, men som vanlig person kan man inte alltid göra det. Det enda man kan göra är att prata och stötta, men man kan aldrig få ut problemet och hjälpa personen till topp.
Förutom att tävla i konståkning och uppträda som eldartist har Nikolaj Majorov ett stort intresse för att fotografera.
Vem är du utanför skolbänken och ishallen?
– Jag fotograferar och filmar väldigt mycket.
Vad är det bästa med att fotografera?
– Friheten, du får göra exakt vad du vill. Det är såklart folk som dömer om den är bra eller dålig, men det är ändå mitt tryck och jag som gjort bilden.
Vad gillar du att fotografera?
– Gillar att fota där man kan använda mycket ljus, kontrollerat ljus med blixtrar som man kan ställa upp. Gillar att göra sådant på is inom issport, att man kan få dramatiska bilder. Gillar även porträtt, natur och djur. I naturen är det fritt och ingen som stör dig om när man är klar, där är det jag, naturen och kanske djur.
Det blir som en avkoppling?
– Ja, det blir det verkligen.
Vad är nästa mål inom konståkningen?
– Det är att försöka vara så mycket som möjligt över 200 poäng samt VM i Stockholm nästa år. Ta mig till final i VM och ta mig så långt som möjligt där.
Hur ska du nå dit?
– Jag ska träna och nöta på. Det är en sport som man inte kan se framtiden i – allt påverkar, från is till skridskor till miljön till tiden.
Siktar du på vinter-OS 2022 i Peking?
– Det är klart man gör, absolut. En plats i truppen är ingenting man får gratis heller – allt är upp till mig.