Rigmor Westman, en av domkyrkans vänner som finns i Luleå domkyrka för att kyrkan ska kunna vara öppen för besökare, fick reda på branden av en vän som ringde upp henne.
– Det känns så overkligt, säger hon och får medhåll av kollegan i kyrkans vänner Anna-Greta Jonsson.
Läs mer: Ringaren för Notre-Dame
Vid lunchtid på tisdagen hölls en lunchbön i domkyrkan på uppmaning av ärkebiskopen som i sin tur kontaktats av ärkebiskopen i Paris med en bön om kyrkorna skulle hålla bön och klockringning med anledning av branden.
Ett tiotal personer, i huvudsak kyrkligt engagerade och anställda, hade samlats i domkyrkan på kort varsel. Kyrkvaktmästaren Margot Lundmark hade blivit raskt inkallad för att rusta kyrkan med bland annat ljus att tända.
Domprosten bar lila på sin stola, ångerns och botens färg, men även färgen i påskblommor och annat. Lila används i perioden före påsk.
Rigmor Westman och Anna-Greta Jonsson var båda oroliga över och befarade att branden i katedralen skulle vara en följd av ett terrordåd. Men de blev snabbt lugnade av de många rapporterna om att branden i Notre-Dame förmodligen börjat på en vind ovanför kyrktaket i samband med renoveringsarbeten.
– Jag lider med parisarna. Notre-Dame är en sådan viktig kyrka för så många runt om i världen, sade domprosten Charlott Rehnman innan hon gick in för att leda lunchbönen i domkyrkan.
Domprosten talade om sin önskan att Notre-Dame bokstavligen ska resa sig ur askan.
– Människors själar rörs när en katedral brinner, sa hon bland annat.
Lunchbönen avslutades med ljuständning och psalm 778, I min Gud har jag funnit kyrka.
– Det var ett väldigt bra val av psalm, tycker Mona Eriksson.
– Det är en Taizésång och Taizé är ett kloster i Frankrike som väldigt många ungdomar besöker.
Både Mona Eriksson och Charlott Rehnman hade lyssnat till de sånger som parisarna sjöng under natten till tisdagen när de stod och såg Notre-Dame brinna.
– Det skulle inte förvåna mig om det var Taizésånger, trodde de båda.
Karin Burstrand, före detta präst i Örnäsets församling och också präst i svenska kyrkan i Paris, har många fina minnen från Notre-Dame. I dag är hon domprost i Göteborgs stift och också hon har hållit lunchbön för Notre-Dame.
– Notre-Dame har varit en lugn oas, en så vacker symbol, i Paris. Det här känns verkligen förfärligt, säger hon.