Kliver av scenen efter 25 år

Skådespelerskan Anna Azcárate har efter tjugofem år sagt upp sig från Norrbottensteatern.
Hon har fått svara på samma fråga många gånger de senaste dagarna.
? Ja, jag har sagt upp mig från teatern. Hur det känns? Det känns bra, spännande och inte särskilt dramatiskt, säger hon.

LULEÅ2007-03-13 06:00
<P>Sedan tillägger hon att även om hon varit anställd i 25 år på Norrbottensteatern så har hon egentligen varit i själva huset på teatern bara halva den tiden. <BR>Hon även har arbetat med TV, radio, film, undervisat på estetiska programmet i Luleå och på Teaterhögskolan. Nu skriver hon för Radioteatern, men vad är hemligt. För henne är det lusten att berätta som är viktig och det tycker hon att hon kan göra på många olika sätt. <BR>Hon har alltid känt sig som en entreprenör, en slags grovarbetarentreprenör.<BR>? Jag betraktar mig som en människa på verkstadsgolvet som spottar i nävarna och tar sig an jobbet. Ibland är det jobbet på en institution, ibland som entreprenör och ibland på TV, säger hon. <BR>Lycklig tid<BR>För henne har tiden på Norrbottensteatern varit en lycklig tid och redan nu saknar hon att arbeta i det stora kollektivet. <BR>Hon har haft förmånen att få förena nytta med nöje. Hon var bara drygt 20 år när hon anställdes, som den då yngsta skådespelerskan på Norrbottensteatern och gjorde sin första roll där i pjäsen Den kaukasiska kritcirkeln av Bertholt Brecht. <BR>Hon ser en risk för teatern, inte bara för Norrbottensteatern med behovet att det ska vara fullsatt på föreställningarna. Det kan skapa begränsningar och en rädsla att sätta upp teater som berättar en komplexitet, snarare än en svart/vit verklighet. <BR>Experimentutrymme<BR>? Därför är jag glad åt att se en så formstark förställning som Amadeus på stora scenen, där geniet som bärare av det annorlunda ställs åt sidan till förmån för det redan kända. Visst finns det utrymme för experiment på Norrbottensteatern. Det har det alltid gjort, men de är svårare att ta sig an på Stora scenen, som måste generera ekonomi. Jag förstår att det är så, men det är lätt att man går vilse då, att modet att ta konstnärliga risker får stryka på foten, säger Anna Azcárate.<BR>Hon påpekar dock att det här är hennes egna funderingar. <BR>? Det absolut viktigaste i ett konstnärligt arbete är känslan, att det här måste jag berätta. När den frågan byts ut mot ?vad vill ni ha av mig??.  Vilket är lätt gjort. Då har jag som konstnär problem. Då är det skönt att stanna upp ett tag och se sig omkring, säger hon.<BR>Styra sin tid<BR>Hennes som är sex år ska börja skolan och har genom åren ofta följt med sina föräldrar på turné och haft barnvakt på kvällarna.<BR>? Som frilansare har jag möjlighet att styra min tid bättre och det är också en anledning till att jag säger upp mig, säger Anna Azcárate. <BR>Hon hoppas nu att hennes lediga tjänst på teatern kommer att tillsättas.<BR>? Jag ställer gärna min plats till förfogande till en ung, hungrig tjej med tusen historier i bakfickan, säger hon.</P>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om