– Det känns ju superroligt och att få byta kanal också till P4. Det är för oss det ett annorlunda format med sex minuter. Först tänkte jag att gå från två timmar till sex minuter gör man väl på en kafferast, men det var lite tvärtom. Det kräver ändå lika många idéer, om inte fler. Man har fått kämpa för att korta och korta. Ibland har det tagit för lång tid för att förklara skämtet på 30 sekunder. Mangan är med och har sin jordbrukspodd. Alla fick väl inte plats denna gång men de flesta är ju med och kanske några nya.
Vad kan lyssnarna vänta sig?– Det är som helt vanliga Mammas nya kille-program förutom att det är kortare. Annars är det väl samma karaktärer med Bengt Strömbro som programledare fast vi har tryckt ihop det. Vi fick en förfrågan från P4 om att göra något och det ville vi. Men det är ingen ålderskris som många tror (skratt). Jag tror skillnaden är att P4 är lite bredare jämfört med P3. Jag och Olof Wretling som skrivit mycket tillsammans. Vi har haft kortare och intensiva läger i Karlstad och Sälen.
Vilken av rollfigurerna är roligast att göra och vilken vill folk helst höra?– Det är så svårt för det går lite i vågor. Man kan sitta och traggla med Lars Stenberg eller Job Andersson så himla länge att man känner sig less på gubben. Det kan svänga lika snabbt om man hittar rätt idé. Det är tacksamt att göra gubbarna i radio för det är ett bra medium att jobba i som går snabbt, till skillnad från tv eller film. Det folk vill höra är väl Job Andersson som är en populär karaktär.
Hur ofta är du till Norrbotten?– Jag är väl hemma, det är roligt att man fortfarande säger hemma, men jag är där kring påsk, jul och under sommarveckorna. Så jag är hemma ett antal gånger om året och hälsar på de gamla föräldrarna.
Du bor i Krokek i Norrköpingstrakten. Hur hamnade du där?– Jag min exfru träffades i Umeå för många år sedan och bodde där. Sedan var vi lite trötta på staden och ville göra något annat. Hon är från Östergötland så vi hamnade i Norrköping men det var inte riktigt min grej då jag ville ut på landet. Vi hittade lilla Krokek som var en liten pärla där vid Bråvikens strand med tågstation så man lätt kan ta sig till Stockholm. Det är tioårsjubileum i år här så jag får väl fira. Kanske tar jag en öl och vattnar blommorna. Det är väl på den nivån (skratt).
Hur ser en vanlig dag ut för dig?– I de flesta fall kliver man upp tidigt och får iväg ungarna till skolan. Sedan brukar jag och Olof stämma av dagen innan man drar i gång. Det är antingen att skriva och vara kreativ eller producentgöra. Det är om man jobbar hemma men ibland är man ute på turné eller ska spela någonstans. Men det blir mycket hemmajobb.
Brukar du bli igenkänd på stan?– Nej, absolut inte här i Norrköping. Det kan nog hända om man är i Umeå, i Stockholm eller i Luleå för den delen. Men inte här. Så det har inte hänt att någon vill ta selfies.
Vad av allt du gjort är du mest nöjd med?– Det är jättesvårt, men arbetet med Klungan och Mammas nya kille är de två grejer där man känner att man gjort något och gått in med allt man har. Jag har gjort så mycket och kommer knappt ihåg hälften, men när Lars Stenberg eller Agneta Fagervall-Olsen föddes är sånt som kan vara lite roligt. Det är svårt att säga någon speciell sketch eller så. Kanske scenen från Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter när vi skildrar en familj i Tornedalen med en enkel alkoholistproblematik som vi vänt på. Mamman vill att pappan ska bli full för han är så jävla tråkig när han är nykter. Då kommer barnbarnen och ska hälsa på honom.
Har du några framtidsdrömmar?– Det är massor kvar att göra, men ingen drömroll eller så. Jag vill bara fortsätta att göra det här väldigt länge som att kläcka nya karaktärer, skriva till radio, tv och scenen. Blir jag inte bortklippt har jag en liten roll i nästa Sune-film som kommer till jul. Där är jag någon form av musiklärare som hade lite hästsvans och var lite tuff. Jag tror nog han var från Gällivare eller något sånt där.