LULEÅ I år fyller Luleå 400 år. Vi kommer att uppmärksamma jubileet i ett flertal artikelserier. Vi har valt ut fyra år som präglat Luleå. I fjärde och avslutande delen av serien om fyra årtal reser vi tillbaka till 1971.
19 år gammal, iklädd jeans och rutig kavaj, anländer han tillsammans med de första studenterna till den nya Högskoleenheten i Luleå. Det är den första september 1971.
– Jag bestämde mig för att söka till universitet efter lumpen, men att det var lite av en slump att det blev just Luleå. När jag hämtade ansökningshandlingarna på Arbetsförmedlingen var det någon som tipsade att det till hösten skulle gå att studera till civilingenjör i Norrbotten. Det hade jag ingen aning om, berättar Kjell Rask.
Den allra första universitetskursen i Luleå genomfördes 1962. Då handlade om en preparandkurs i matematik.
Bakom kulisserna pågick i flera år en dragkamp om var landets femte tekniska högskola skulle hamna. Valet stod till slut mellan Umeå och Luleå, där Norrbottens landshövding Ragnar Lassinanttis kontakter i regeringskansliet i Rosenbad lär ha bidragit till avgörandet.
En varm, skön septemberdag skedde invigningen med 200 inbjudna gäster från skola, näringsliv och offentlig förvaltning. Stadens militära förband, Lv 7, fanns på plats och avlossade luftvärnssaluter med en 40 mm automatkanon.
Efter fem blanka skott föll en mås död ned till marken. Om döden orsakades av luftdraget eller chock framgår inte i Norrbottens-Kurirens rapportering.
– Jag minns inte mycket från dagen, förutom glädjen över att upptäcka två gymnasiekompisar från Kalix. Jag hade ingen aning om att Ulf Wuopio och Per-Arne Morin hade sökt till Luleå, berättar Kjell Rask.
55 personer sökte till det maskintekniska programmet. 50 blev antagna, bland dem fanns en kvinna. Drygt häften av den första kullens studenter kom från Norrbotten.
Det rådde nybyggaranda. Högskolan låg placerad mitt i ett öde fält. De skulle dröja ytterligare någon månad innan byggnationerna av bostadsområdet Porsön kom igång.
All studiemiljö rymdes i en rödmålad länga i det som numera kallas D-huset. I dag väntar de äldsta lärosalarna på ett rivningsdatum sedan ett omfattande mögelangrepp upptäckts i lokalerna.
Kjell Rask från byn Ryssbält utanför Kalix fann sig till rätta från första stund.
– Det var inte konstigt. Jag fick ägna mig åt matematik och fysik som alltid varit mina favoritämnen. På den tiden var det en familjär stämning. När det blev lunch samlades all personal och alla elever i samma matsal. Vi var inte fler än runt 60 personer.
Alla studenter visste att efter examen väntade arbete på järnverket i Luleå, men innan examensjobbet hann bli klart hade Stålverk 80-kraschen förändrat planerna.
Kjell Rask blev kvar på universitetet. Han har fått uppleva många förändringar under sitt 43-åriga yrkesliv.
I dag har universitetet 15 100 studenter placerade på fyra orter och cirka 1 700 anställda. Skolan omsätter närmare två miljarder kronor och utgör Luleås främsta tillväxtfaktor. Bara i den intilliggande företagsbyn, Luleå science park, finns 80 uppstartsföretag.
För två år sedan lämnade Kjell Rask jobbet som avdelningschef på arbetsvetenskapen för livet som pensionär.
– Jag har alltid trivts mycket bra i den här miljön. Det är fantastiskt att få se sina studenter växa och ta steget ut i näringslivet. Och att få känna att man kanske har bidragit lite till deras utveckling. Ända sedan professor Krister Kjellströms dagar har det varit ett uttalat mål att allt som vi jobbar med under våra studier ska leda till industriprojekt. Den visionen präglar LTU än i dag.