Månen är inte helt full, men dold bakom tunna moln sprider den ändå ett magiskt sken över gårdarna på Hägnan. Ljuset når dock inte in bland granarna i skogen. Där lever skuggorna i mörker. Där bor spökena, trollen och marorna. Men lagom till allhelgonahelgen – de dödas högtid – dyker de upp i ljuset. När man minst anar.
"Haaa ha ha ha ha ha. Hooo ho ho ho ho ho!"
Ett ondskefullt skratt ekar över trädtopparna. Plötsligt skymtar ett par långa klor i mörkret. Ett kritvitt ansikte med stirrande ögon gömmer sig bakom en husknut.
De döda och övernaturliga är här.
Nu är det är inget verkligt troll som kommer smygande fram ur skogen. Ingen riktig mara som skrattar. Inte den här gången i alla fall.
Bakom de ondskefulla ögonen gömmer sig skådespelare som under årets spökvandring på Hägnan bjuder på en skrämmande inblick i forntida norrbottningars värsta fasor och mardrömmar.
– Det vi gör på spökvandringarna är att förmedla ett kulturarv. Vi vill visa vilken föreställningsvärld man tidigare har haft här i Norrbotten, vad man blev skrämd av förr i tiden, säger Beatrice Norberg som är kvinnan bakom spökvandringarna.
Hon agerar även guide i mörkret. Med hjälp av ett stort kors hängandes runt halsen skyddar hon sig själv och deltagarna från allt för närgångna spöken och väsen.
Spökvandringarna på Hägnan såg dagens ljus – eller nattens mörker – 2011 tack vare Beatrice Norberg som var initiativtagare.
– Jag brinner för det här med gamla folkliga trosföreställningar. Jag tycker att det är väldigt intressant hur man har trott och tänkt, hur man har uppfattat världen. Vi gör faktiskt inte det här för att skrämmas, spöken är en del av vårt kulturarv, säger hon.
Men otäckt är det. Faktum är att man i år har höjt åldersgränsen på spökvandringarna från tolv till 15 år.
– Många av de här berättelserna är ju väldigt starka, gripande och framför allt obehagliga. Det handlar om saker som unga barn kanske inte ska ta del av. Tidigare år har man kunnat komma med barn under tolv år vilket har gjort att det många gånger har känts obekvämt. Barnen har blivit så illa påverkade.
Rädda?– Rädda och obekväma helt enkelt. Det kan ju handla om hemska avrättningar eller kvinnor som mördat sina barn. Det vill man kanske inte att en nioåring ska se. De här vandringarna riktar sig till en vuxen målgrupp.
Under vandringen dyker flera övernaturliga väsen upp. Ett exempel är den giriga och elaka gårdstomten som – om han inte får som han vill – inte tvekar att döda ett barn. Det finns dock ett botemedel för den som får en gårdstomte på halsen: Under tre kvällar i rad ska du visa tomten din bakdel. Då slipper du hans vrede.
Vi får också möta maran, ett övernaturligt väsen som plågar sovande personer genom att sätta sig på deras bröst och "rida" dem. Hon har stort hår, skrattar ondskefullt och skapar svår ångest hos både djur och människor. Henne kan man skaka av sig genom att doppa en kvast i dasstunnan och låta den drabbade lukta på kvasten.
– Det här är väsen som är kopplade till den norrbottniska folktron. Men vissa av karaktärerna är historiska personer med tragiska livsöden som har funnits på riktigt, säger Beatrice Norberg.
En av dessa är Elsa-Maja Anundsdotter, även kallad Snödskall-Maja. Hon var ett fattighjon som levde i Gammelstad i början av 1800-talet. Hon var skallig, utstött och väldigt illa behandlad av människorna i hennes omgivning.
Nu är hon tillbaka i ett spökes skepnad för att varna nutidens människor.
"Ta hand om era fattiga!", skriker hon.
Snödskall-Maja gestaltas av Ida Renlund som till vardags jobbar som pedagog på Norrbottens museum. Årets spökvandringar är ett gemensamt projekt mellan Hägnan och Norrbottens museum.
– Snödskall-Maja är en väldigt utsatt kvinna. Ett fattighjon som var sjuklig och skallig. Hon var utstött i hela socknen och tvingades tigga. Hon är fruktansvärt förbittrad och arg, hon hade blivit så fruktansvärt behandlad, säger Ida Renlund.
Beatrice Norberg, som genom gedigen forskning funnit alla historiska personer, förklarar att de utvalda karaktärerna är sådana som hon tror var potentiella gengångare.
– Det var de som inte hade anledning att ligga i kistan i ro, säger hon.
Spökvandringen på Hägnan är inte bara väldigt otäck. Den skapar också tankar och funderingar. Vad är det som skrämmer oss i dag och varför blir vi rädda för vissa saker?
– På något sätt tror jag att det handlar väldigt mycket om rädslan för det okända och främmande. Fast ju mer vår moderna tid har urbaniserats och vår natur exploaterats så har väsendena försvunnit längre och längre bort. Nu kanske man mer skräms av det som finns i yttre rymden, som fortfarande är främmande och okänd för oss, säger Beatrice Norberg.
Till sist ett tips. Är du rädd för spöken och onda makter? Kissa i din vänstra sko. Då är du skyddad.