Katrin Grönlund har i många år arbetat som sångerska. Sedan 2018 möter hon i sitt jobb dagligen familjer i djup sorg och det blev naturligt att musiken följde med henne som en självklar del i jobbet.
– Det finns ju alltid plats för musiken i livets alla delar, både i glädje och i sorg. Det ena utesluter ju inte heller det andra. Jag kan känna att tiden liksom stannar till under en begravning. Vi påminns om att vi inte lever för alltid, utan det blir en stillhet och som är väldigt fin. Det kan också vara så att vi i stunden öppnar upp oss lite mer i våra känslor och blir mer mottaglig. Där når musiken mycket längre än ord.
Ofta har anhöriga ett önskemål på någon låt som de vet att mamman deras älskade eller en låt som deras pappa spelade mycket där hemma.
– Väldigt ofta är det personens favoritlåt som önskas, eller att anhöriga har en låt som de tycker mycket om. Det går lite trender i som återkommer. Just nu är det exempelvis ”Ser du månen”, eller att man vill ha en låt av en viss favoritartist. Exempelvis blev Magnus Ugglas version av ”Jag och min far” mycket önskad när den kom. Det finns också ett antal äldre låtar som återkommer. Simon and Garfunkels ”Like a bridge” både på svenska och engelska får jag sjunga ofta, och Helen Sjöholms ”Gabriellas sång”. Det är väldigt fina uppdrag och det känns fint att få vara med på en stund som är så viktig för anhöriga och kunna skänka tröst med musiken genom att göra stunden så fin som möjligt. Det finns en plats för musiken som kan lindra och trösta och går längre in i själen. Det tror jag människor uppskattar i den stunden, det finns så mycket läkande i musiken. Jag tycker mycket om stillheten som uppstår när jag sjunger på en begravning. Vi stannar upp litegrann en stund vilket är så viktigt, för vi är så på hela tiden och den stress som inte alltid är så positiv för oss kommer i skymundan då.
– Jag känner att det här jobbet har fått mig att ta vara på de små stunderna i livet på ett helt annat sätt. Jag är tacksam för varje dag och har nog aldrig känt mig så levande som när jag började jobba på Fonus, man blir uppmärksam på livet på ett positivt sätt. Vi lever här och nu, och det är viktigt att vi tar vara på vår stund på jorden
Finns det tillfällen då du själv blir extra berörd?
– Ja, speciellt om det är en yngre människa som gått bort, antingen i sjukdom eller att man valt att själv avsluta sitt liv. Tack och lov har jag inte sjungit på så många barnbegravningar, men när jag gjort det känns det extra svårt. Det är inte rätt att de unga föräldrarna tvingas begrava sitt barn som ju borde springa och leka. Det tar verkligen på mig och man förstår ju sorgen i familjen.
Men mötet med anhöriga präglas inte bara av sorg, konstaterar Katrin Grönlund som när hon började sitt jobb befarade att det kunde bli för tungt, en oro som inte alls slagit in.
– När jag träffar anhöriga finns också mycket glädje mitt i all sorg. Under många möten skrattar vi då familjen kan minnas något tokigt som har hänt, för att i nästa stund fälla en tår. Människor i sorg som kommer till oss har ingen mask. Det värsta har redan hänt, och det kan bli otroligt fina samtal som jag bär med mig. Alla är vi lika inför döden och det är ingen skillnad på sorgen oavsett vad man har för bakgrund.