Ljusträdet i Domkyrkan efter minnesstunden.
Det var mycket känslor i Luleå domkyrka på måndagseftermiddagen. Både elever och personal från den avlidna pojkens gymnasieskola samlades för att tända ljus och sörja tillsammans. För många var det svårt att hålla tårarna tillbaka.
– Om ni ska skriva någonting är det att han var världens finaste människa. Han sa aldrig ett ont ord om någon. Det finns ingen som förtjänar det här så lite som han, säger en barndomsvän som inte vill ställa upp med namn samtidigt som tårarna rinner ner för kinderna.
Precis innan minnesstunden är slut kommer Keely Lindmark och Ida Larsson ut från Domkyrkan. De går klassen under pojken och har precis tänt ett ljus.
– Vi kände inte honom men det kändes ändå självklart att komma förbi. Det är så hemskt – sättet det här har hänt på. Han var ute för att fira att han skulle ta studenten och nu blir det inte så, säger Keely Lindmark.
På skolan finns ett minnesrum dit elever och personal kan vända sig för att sörja och minnas tillsammans. Skolkyrkan kommer finnas tillgänglig för stöd den kommande tiden.
– Skolkyrkan kontaktades av skolan i går för att besluta hur man ska jobba framåt. Tillsammans med anhöriga beslutade vi att ha en stund idag där man kan få sitta i stillhet, tända ett ljus och minnas, säger Hans Bennebrant, diakon i Luleå domkyrka.
Hans Bennebrant, diakon i Svenska kyrkan
Camilla Rönnbäck och Sara Olsson jobbar i Skolkyrkan och beskriver i ett sms till Kuriren hur en stor del av deras arbete i sådana här situationer handlar om att prata om sorgen. De träffar berörda klasser och berättar att sorg kan ta sig uttryck på olika sätt. Alla känslor är tillåtna.
Hur har stämningen varit på skolan idag?
– Den har varit fin och vördnadsfull.
Blommor och ljus vid Svartöbrinken