Kandidat 2: Hon söker sina rötter

Marion är en kreativ ung människa med en stark vilja att få utlopp för en inneboende kreativitet. Målet för den nu pågående livsresan är att en dag få stå på en teaterscen. Skådespelaryrket lockar henne. ? Det är ett jobb som jag tror passar min karaktär. Jag har ett starkt intresse för kultur på en bred bas. Jag läser mycket, gärna poesi där Nils Ferlin är en av favoriterna. Teater, film och dans är andra intressen. Inte minst dans, där jag på senare tid upptäckt den klassiska dansen, berättar Marion. Mamma en ledstjärna Mamma Anna-Karin har varit en stor inspirationskälla och ledstjärna för Marion. Nu har hon också pojkvännen Josef som påhejare. ? Min mamma ser till att det alltid händer saker. Jag har nog fått en hel del efter henne, känns det som. Jag vill också få saker gjorda och är envis in till sista droppen. Jag ger inte upp förrän jag överbevisats. Tillsammans med Josef känner jag trygghet och han är en inspirerande personlighet, säger Marion. Marion följer förstås kriserna i världen med stort intresse. ? Min uppfattning är att vi i västvärlden måste öppna ögonen och snabbare komma till undsättning när katastrofer drabbar mindre lyckligt lottade. Dessutom visar vi på inkonsekvens i vårt sätt att bidra. När det stod klart vilka konsekvenserna blev av tsunamin stod vi upp och gav vårt stöd. För inte länge sedan drabbades Pakistan av en fruktansvärd katastrof men där fanns inte några svenskar och därmed var intresset att hjälpa betydligt sämre. Jag önskar att vi alla kan bli mer vakna och upplysta över allt som händer. Det är många som behöver hjälp, säger Marion. Fadderbarn i Afrika Marion och hennes familj har ett fadderbarn, Samson, i Afrika. Nästa år är det meningen att familjen ska hälsa på Samson, något som Marion ser fram emot. ? Jag har alltid önskat komma till Afrika och nu hoppas jag få träffa Samson och se hur han lever sitt liv, säger Marion. Älskar våra traditioner För Marion är det en stor ära att vara en av tio nominerade luciakandidater. Känslan, att vara en i laget som ska sprida ljus i ett mörkt Norrbotten, upplever hon mycket starkt. ? Jag älskar våra svenska traditioner. Lucia, julfirandet, påsken och midsommarfesten är stora glädjestunder men också tillfällen där man samlas i familjen och ger varandra tid. Jag är faktiskt lite orolig över utvecklingen där många väljer att rucka på traditionerna. För min del är det otänkbart. Tänk dig bara själv den 13 december utan en Lucia med tärnor. Då skulle mörkret kännas ännu mycket tyngre, slutar Marion.