Kamelen vann över både reptil och krokodil

Ja, jag måste säga att jag blir lite -besviken, för det handlar ju om sådana djur som borde ha mycket smak i sig. Men det smakar ju -ingenting, var Mats Franks hårda men ärliga omdöme. På Nordkalotthotellets restaurang, där han är en av tre fast anställda kockar, är vilt något man specialiserat sig på och som kunderna efterfrågar. Men då -handlar det om lite tamare vilt.  ? Renfilé, det är väl vad man förväntar sig oavsett om man är svensk eller från utlandet förklarar Mats Frank. Att somliga svenskar tar med sig -Kalles kaviar och hårdbröd till Kanarieöarna, har denne matmäster hört men han -intygar att den utländske -besökaren -definitivt inte kommer med någon -skallerorm i rocken.  ? Nej man vill äta våra specialiteér, -menar Mats Frank. Och det är inte utan att Kurirens lilla matpatrull kände för att stämma in i den hemmakära kören. För trots Mats Franks skickliga hantering av detta nya vilt och kompande med läckra röror, såser och kryddor så var nog faktiskt både krokodilen och ormen något som man inte skulle sakna på menyn i fortsättningen. Dåligt? Nej inte direkt, men menlöst.Utan?bett? och ?sting? om man ska vara lite rolig. Men för att backa bandet var det med förväntan som vi styrde mot Kallax. Med i testpatrullen fanns Petra Isaksson, från mediaprogrammet i Boden, som varit praktikant på tidningen någon vecka.  ? Skallerorm, brrr, hurvades hon flera dagar innan det vardags för dagen O som i orm. Koka krokodil? Kocken Mats startade med krokodilen, som kostar 400 kronor kilot.  ? Ganska likt fisk, konstaterade Mats Frank som provlagat en liten bit genom att koka den. Vilket inte var lyckat.  ? Det blev segt som gummi. Vi har kommit fram till att en lätt grillning blir bäst, förklarade han och placerade en krokofilé i den räfflade grillpannan. Snabb grillning och så ner i en god sås för att genomlagas några minuter. Sen vacker uppläggning på serveringstallrik. Klart för avsmakning.  ? Kycklingkonsistens, smakar överstekt, lite segt, ingen viltsmak, mja, var kommentarerna från provsmakarna. Högsta poäng dock till goda tillbehör och en vacker uppläggning. Sen var det dags för skallerormen. -Sorgebarnet i detta triangeldrama.  ? Knappast värt att lägga de pengarna på detta, säger Mats och visar vad som blivit kvar sedan man processat 650 gram inköpt flådd skallerorm á 890 kronor kilot. I en panna ligger 100 gram och skäms. Det ser ut som stekt strömming. Råd-givande kock till hanteringen av ormen har Mats förra -kollega, en Nya Zeeländare varit.?De där är ju nåt man kör över med -bilen? var dennes -frejdiga -kommentar, till valet av råvara.  ? Det var väldigt -mycket som gick bort, över 70 procent i rens, säger Mats som tyckte ormen var en riktig -besvikelse. Smakliga tillbehör Men han går igång med ormen också, läckra tillbehör ligger och väntar, en vackert morotsgul sötpotatis friteras i olja och blir underrede till en varm salsa på svarta bönor, majs och paprika. Färgstarkt och med mycket känsla av ökentorra mexikanska vidder där en och annan skallerorm rasslar omkring. Värmen från de stora stekborden i köket driver iväg med tankarna till en lägereld där cowboysen lagar rattlesnake över -öppen eld ute i öknen ... Men poff, så är vi tillbaka i verkligheten och Mats apterar de snabbt påvärmda skallerormsbitarna med knaperstekt -bacon. Ser gott ut och det är gott ? ja -tillbehören vill säga!  ? Smakar just ingenting, inte något man skulle vara jättesugen på att testa igen, ingen viltsmak, konstaterade Mats och praktikanten Petra, fotografen Linda och reportern Elsa ganska samfällt. Vi var inte imponerade av skallerormen. Men som sagt tillbehören var läckra. Kamel i topp Ja, då var det bara kamelfilén kvar. Och den kändes som det säkra kort den också skulle visa sig vara. Vackert rött och fint kött, likt oxfilén, kostar 450 kronor kilot.  ? Ja, den skulle nog bli mitt val om jag måste välja, säger Mats utan större -tvekan. Han steker snabbt och på hög värme de fina fileérna. Vi konstaterar att om man inte visste att det var kamel så skulle man ta det för vilket fint filékött som helst. När allt är snyggt upplagt och tillbehören arrangerade i läcker uppläggning så smakar vi:  ? Gott, mera viltsmak konstaterar -fotografen Linda. Det känns lite otrendigt men faktum är att kamelen som mest liknar det vi svenskar sätter fram på bordet, en mör oxfilé, faktiskt är det kött som får godkänt. Det hade varit roligt att få sjunga skallerormens lov men tyvärr, för oss får man gärna fridlysa den för tid och evighet. Men det är klart, som en hemlig rätt på en svensexa eller möhippa, kan det nog vara värt sina kronor. Det vill säga mera kul än kulinariskt.