Mannen dömdes år 2015 till villkorlig dom med samhällstjänst i 50 timmar efter att ha misshandlad en annan man. Eftersom 32-åringen levde under "någorlunda välordnade förhållanden" och inte hade lagförts för något brott sedan 2008, ville tingsrätten ge honom en chans att slippa fängelsestraffet på en månad som annars skulle ha utdömts.
Men när frivården brevledes skickade ut kallelser till mannen till kom de aldrig fram. Inte heller lyckades frivården nå honom på telefon, trots att de talade in ett meddelande.
Med anledning av att 32-åringen var okontaktbar ville Kriminalvården omvandla det villkorliga straffet till fängelse och begärde att åklagaren skulle ta upp straffpåföljden på nytt i tingsrätten.
32-åringen förklarade att han hade varit utomlands för att söka arbete och i och med det gjort en särskild poständring. När han återvände till Sverige fortsatte hans post trots adressändring att komma till hans mamma. När mamman fick brev med hans namn returnerade hon posten till avsändaren med noteringen att adressaten inte bodde på adressen.
Tingsrätten hävdade dock att det var 32-åringens ansvar att se till att få sin post, oavsett var han bodde eller vart han flyttat. Därför skulle straffet omvandlas till fängelse.
32-åringen i sin tur överklagade då till hovrätten och nu väljer hovrätten att gå på 32-åringens linje. Hovrätten godtar hans förklaring om posten och ger honom en ny chans att slippa fängelse och fullfölja sin samhällstjänst.
Ett röstmeddelande till mobilen – som 32-åringen hävdar att han inte heller fått – kan inte heller anses utgöra grund för en sådan misskötsamhet att 32-åringen ska ha ansetts åsidosatt sina skyldigheter enligt den villkorliga domen, skriver hovrätten i domskälen.