Kalasmat - för mås...

Al mal tiempo buena cara, brukar vi säga på spanska. Det betyder ungefär "mot det dåliga vädret, ett gott humör".
Tyvärr har svenskan inte ett lika bra ordspråk.
Så när himlen visade upp sitt fulaste tryne på Lulekalasets första dag, uteblev besökarna.
Tråkigt för arrangörerna, men ännu tråkigare för alla gatukök längs Storgatan.
- Festivaler är såhär, man är totalt beroende av vädret. En sådan här dag blir det inte mycket sålt, säger Petra Aspgren medan hon förbereder mig en mexikansk tortilla. Hon sneglar på maten och sedan upp mot himlen.

Svenskkryddat?
Är den starkt kryddad ?
- Äh, all utländsk mat är försvenskad, annars är det ingen som vill äta den.
Bara jag inte får den med lingonsylt så blir det bra.
- Så långt har vi inte kommit, skrattar Petra Aspgren.
Försvenskad!? Efter första tuggan har jag svårt att andas, efter en halv minut känner jag inte smaken på köttet och efter två minuter har underläppen domnat bort.
- Gott, säger jag och hoppas att jag inte dreglar ur mina bedövade mungipor.

Transylvansk korv
Läppen bultar fortfarande när jag gör mitt nästa matstopp. Adriana är från Rumänien men bor i Malmö. Hennes gatukök ser spännande ut, med svåruttalade maträtter.
Jag fastnar för den transylvanska chevapcici, från Draculas hemtrakter.
- Det är en traditionell rumänsk rätt, där man blandat olika typer av kött och kryddat med en speciell vitlökskrydda, berättar Adriana som bor i Malmö.
Man får tre chevapcici, som ser ut som korvar, med bröd och senap för 45 kronor. Prisvärt och gott. Dessutom betalar tidningen, jag är ju officiell mattestare.
Vilket inte är lika lätt som att prova viner. Vin får man spotta ut efter att ha rullat runt det i munnen ett tag. Det får man inte göra med maten, det ser illa ut och man kan till och med bli anmäld för förargelseväckande uppträdande.

Provstopp
Efter Dracula-korven märker jag att jag är proppmätt. Jag får skippa mina ambitiösa rubriker som "De tio bästa kalasrätterna" eller " En måltid från varje kontinent", utan får nöja mig med att komma tillbaka levande till redaktionen.
Jag hoppar över souvaskebaben, som för övrigt låter som en samisk-muslimsk måltid, och som tur är slipper jag smaka på festivalplågan langos.
Langostältet har nämligen fortfarande stängt, vilket är ett tecken på att Lulekalaset fortfarande inte har kommit igång. Den friterade kolesterolbomben är annars en självklar festivalgäst.
Langos är ungefär som Tomas Ledin - det är inte många som tycker om honom, men något saknas när han inte är med på festivaler.

Seg start
Regnet strilar fortfarande ner. Det är folktomt på gatan och det bolmar från gatuköken. Stig Lundberg suckar uppgivet. Klockan är halv tre och han har inte sålt en enda portion älgkebab.
Sandy Lee rör om nudlarna i woken och har, trots den dåliga försäljningen, ett stort leende.
- Det är tredje gången jag är här och första dagen regnar det alltid. Det kommer säkert bli bra framåt helgen, säger Sandy Lee, som bor i Staffanstorp utanför Malmö.
Jag förmodar att thailändare också har ett ordspråk som säger att man måste bekämpa det dåliga vädret med ett gott humör.