Kalasande från hamn till hamn

Det är ljummet i luften när Kuriren lämnar redaktionen för att ge sig ut i fredagens festivalvimmel. Inte för kallt och inte för varmt. Vi promenerar ner för backen mot Norra hamn och på avstånd skymtar jag en kajak som ligger och guppar i vattnet, med undersidan uppåt. Vad händer, varför reagerar ingen, hinner jag tänka och får en impuls att springa dit och hoppa i. I nästa sekund vänder kajaken plötsligt runt igen. I den sitter en blöt men leende kille. - Vi brukar leka litegrann med dem, ropar killen lugnande mot oss. Han heter Christian Gustafsson och kommer från Luleå kajakklubb. Han och kompisen Robert Johansson lattjar runt i sina polokanoter i väntan på kalasbesökare som vill testa att paddla. Än så länge har ingen dykt upp. Kanske är de flesta, liksom jag, badkrukor som ogärna plaskar ner i det isande blå vattnet. På med dansskorna Vi fortsätter vår utforskning av kalasområdet, från hamn till hamn. På BD Pop-området råder en skön stämning. I några soffor sitter kalasbesökare som tar sig en vilopaus mellan alla kalasaktiviteter. De något mer aktiva ger sig på streetbasket, för att testa sin bollsäkerhet eller kanske bara få sig ett träningspass. Vi har dock ingen lust att bli svettiga utan traskar vidare mot Stadsparken, som för dagen är fylld av både folk och aktiviteter. Framför den stora scenen har en förväntansfull publik samlats kring en randig matta som rullats ut. Ett dansgolv, får vi snart veta. Fyra vitsminkade tjejer från gruppen Exiled kliver fram och tar över från första sekund, med ett häpnadsväckande dansnummer och en stor portion utstrålning. Det riktigt rycker i benen på de i publiken, kanske blir en och annan sugen på att damma av de gamla dansskorna som finns gömda någonstans hemma i garderoben. Hästar och får Runt den något mindre scenen har ett gäng yngre talanger samlats. Barnkaraoken har precis dragit igång, och snabbt kan jag konstatera att barn är modiga. Väldigt modiga. Trots en växande publiksamling kliver femåriga Runa Persdotter Hanno självsäkert upp på scenen. Hon greppar mikrofonen och framför en sockersöt version av "bä bä vita lamm". - Det gick bra, säger hon efteråt och menar att hon inte alls var nervös. Låtvalet föll sig naturligt. - Jag älskar får, säger hon. Några egna får har Runa Persdotter Hanno inte, däremot två hundar som heter Chippa och Aikki. Har ridit på älg Nästa person på tur är nioåriga Sofie Lucas Widmark. "Vad du är söt min kära lilla ponny, vad du är söt min kära lilla häst..." sjunger hon med sin späda stämma. Det är uppenbarligen djurtema som gäller. - Det var jättenervöst! Jag hann inte tänka någonting, bara på att sjunga rätt, säger Sofie Lucas Widmark efteråt. Bara några meter därifrån fortsätter hästtemat, lite mer på riktigt dock. Den väldigt lagomt stora shetlandsponnyn Flash promenerar varv efter varv i parken, för att låta de allra minsta prova på en ridtur. Tvååriga Elsa Zolland är nog bland de yngsta. Hon älskar hästar, och har både legohästar och barbiehästar hemma. Det är heller inte första gången hon rider. - Hon har ridit på en älg, berättar mamma Carina Zolland. Vi fortsätter ner mot vår slutstation, Södra hamnen. Runt chokladhjulet har fyra vänner samlats för att pröva lyckan. Gerd Isaksson satsar på nummer 24 och 63, och håller tummarna stenhårt. Tur i det mesta - Jag siktar på första vinsten, säger hon och pekar på en 2.000 grams chokladkaka. Spänningen är olidlig. Efter att ha snurrat några varv stannar hjulet till slut. På nummer 25. Nära, men nära skjuter ingen hare. För maken Erik Isaksson går det dock lite bättre, han har vunnit ett rött hjärta med texten "I love you". - Jag brukar ha tur i det mesta. Även i kärlek, säger han och ger det röda hjärtat till sin fru. Kärlek spirar på Luleåkalaset, och kalasstämningen är på topp.