Julmarknad på gammalt vis

En sådan anordnades alltså utanför och inne i Norrbottens museum under fem timmar på lördagen. Och då ska det stå en smed och smida krokar och annat i parken utanför (och det gjorde det ? han hette Rubert Pettersson) och då ska det vara försäljningsberedda försäljare av produkter från länet (och det var det ? både anisbröd och fårskinnsbaskrar; de senare såldes av Ylva Stenman från Vaikijaur utanför Jokkmokk ? hon hade även tofflor och mössor på repertoaren och om en direkt beställning gjordes kunde hon även fixa fram en fårskinnspäls) samt gulliga tanter som sitter på museets tredje våning och stickar (och det fanns det ? det handlade om vantar, närmare bestämt). För övrigt gick det för sig att inhandla, exempelvis, granar, bröd av allehanda sorter (samtliga strikt hembakade), smycken, kött, kransar, spiskrokar, anisbröd, sillfiléer och mycket annat också. Tomten Leif Öhman och hans tomta Elisabeth Johansson satt och tog emot barnens önskelistor och enligt uppgift från tomten själv så innehöll de bland annat:  ? Stora truckar, Barbiedockor och discolampor. Den spiskrokssmidande Rubert Pettersson hann med minst tio spiskrokar per dag, vilket imponerade på lille Axel Bengtén och hans följeslagare Josefin Pucher och Björn Trolin. Hästen Linus drog fogligt den vagn som många valde att åka ett varv kring närområdet på. Det var några disciplinerade minusgrader, ett ytterst tunt snölager på marken och så rykte de ur munnarna när man öppnade desamma för att prata. Ett hyggligt väder och tillstånd för en Gammeldags julmarknad. En åsikt som delades av både de marknadsbesökare som strömmade omkring och av de fyrtiotalet marknadsutställare som ställde ut, det som de hade att ställa ut. Julgröt och skinksmörgås därtill. Självklart.

Julmarknad på gammalt vis

En Gammeldags julmarknad ska vara som en Gammeldags julmarknad ska vara. Annars är det ju inte någon Gammeldags julmarknad.