- Vi har haft djur i alla tider, mest hundar men även annat. Barnen har kommit hem med skadade fåglar och en gång hade vi en gråsparv under flera år som vi kallade Georg. Än i dag kommer Julle ihåg honom och ropar efter Georg, berättar Henry och Barbro som är ett rart par på 85 och 80 år med två barn, sex barnbarn och tre barnbarnsbarn.
Tre i Luleå
Den grå jakon skaffade makarna 1970 och då hade Julle redan något år på nacken.
- Vi köpte den från en djurhandlare i Luleå och jag hade läst en del om arten, att det främst var hannarna som kunde lära sig prata, berättar Henry. Men på den tiden var amerikanarna väldigt intresserade av just denna art och köpte upp alla hannar de kom över. Men av de tre stycken som fanns att välja på i Luleå visade det sig att Rosendahls val faktiskt var en hanne, Julle.
Paret hade då inte riktigt koll på hur gammal denna art kunde bli men det har de ju förstås blivit varse genom alla de decennier de haft Julle. Makarnas barn har ju vuxit upp med gojan och likaså barnbarn och nu barnbarnsbarn.
- Man kan ju inte leva till man är hundra år så barnen får nog ärva Julle, konstaterar Henry och Barbro humoristiskt.
Envis papegoja
Mycket kul har de haft med Julle men visst har det varit stunder då de varit lite less på honom också. Han är lite envis och släppa ut honom i lägenheten går inte så bra.
- Han hackar på saker, berättar makarna, men öppnar burdörren när Kuriren hälsar på för att fotografen ska få bättre bilder. Julle tjurar länge inne i buren och Henry kämpar hårt med att få honom att släppa burgallret när han ska lockas ut.
- Kom nu då Julle! säger Henry till den grå och oranga familjemedlemmen. Julle som mest hållit näbben inför sina nya besökare ger husse svar på tal och säger "kom då själv!"
- Han tar upp nya ord hela tiden och inte minst tjejerna från hemtjänsten som kommer för att sköta mig, tycker det är roligt med honom, säger Henry som i höstas råkade ut för en stroke.
Julle är också en mästare på att efterhärma husfolkets röster. En gång lurade han Barbros gamla pappa som var på besök. Plötsligt hörde han Barbro ropa "kom och ät". Men i köket fanns ingen dotter och ingen mat - bara en lurig papegoja.
Gillar rostat bröd
En annan smårolig incident var en sommar ute i stugan på Sandön. Julle som satt fri på sonens axel under en promenad, flög iväg och förskansade sig under sommarstugan.
- Henry fick sova ute i hängmattan i alla myggen och vi satte fisknät runt hela grunden för att kunna fånga Julle, berättar Barbro. Mitt i natten och åtskilliga myggbett rikare kunde Henry ta loss Julle ur nätet.
Övrig pikant info om Julle, som är en ras från afrikanska Kongo, är att han gillar den sortens musik, rumba och dylikt.
- Då sitter han och diggar på sin pinne, berättar Henry som gärna spelar gamla vinylare för sin familjemedlem.
Julle är en lättskött kompis som aldrig varit sjuk upp i medelåldern och äter nyttigheter som hela jordnötter, frukt och frö. Men visst har han antagit sina ägares matvanor också:
- Han gillar rostat bröd med marmelad, det som vi brukar äta till morgonkaffet. Då sitter han och skakar burgallret tills han får smaka, ler Barbro.